En blåsig och halkig tätort på en slätt...

...halkan och isen kom till Linköping ungefär samtidigt som vi stockholmstjejer anlände till staden. Och här är allt som vanligt :-) en lugnare terminsstart än i höstas och det känns bra. Det var onekligen skönt att komma tillbaka till lägenheten, min säng och ja det som är mitt hemma.

Elin och jag startade skolveckan på waynes med kaffe och mat. Det blev inte så mycket pluggat men en hel del planerande inför flytten som närmar sig med stormsteg. Bara nästa veckas tenta kvar och sen bär det av.

Och visst känns det bra att fortsätta plugget trots den där gnagande känslan av att det är lite meningslöst och tillkrånglat. Men det är ju i den här riktiningen jag ska, inte åt andra hållet, inte tillbaka.

(det vet du ju Emma)

Vill ofta så mycket mer, så det inte blir någonting kvar utav det, ingenting alls.

Och visst var det en omtumlande julledighet. Kastas in i Sollentunalivet igen och jag ville stanna och jag ville tillbaka till allt som är mitt trygga. Men ännu är det inte dags och ingenting försvinner, varken hos mig själv, här eller där.

Känslan av att jag måste ingenting, fyller mig och jag hoppas att den aldrig försvinner.

Avocadon var nära döden men  jag tror jag har räddat den.

Minns, tänker och funderar men ja tror att det bleknar och jag hoppas solen och våren bleker det ännu mer, succesivt!

Så jag slipper detta:


 

Pärlor

Räcker inte till,

för vem?


Läcker tårar,

de rinner.

En flod av uppdämd sorg som bara läcker ut,

svämmar över,

helt utan förvarning.


Försöker hålla allt i min famn.

Tappar,

allt.


Pärlor utspridda på hela golvet när jag tappar er.

Längst in i hörnet finns de finaste pärlorna,

i dammet.


Och jag räcker inte till.


Gömmer mig istället,

för att slippa känna känslan av att inte räcka till.
Blir kall och hård.

Onåbar och introvert.


Kylan lägger sig som en hölje runt min kropp

och fryser hjärtat,

till is.


Imorn är det fredag och det blir antagligen HG utgång. 
Kanske en manchesterkeps, men jag tänker inte jobba fört. (fasen jag skrev dialekt)
:-) 

Stor kram ifrån linköping


Storslaget minne från lovet, 
repris i Karlskrona!!!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback