Resumé
Nu borde jag åka härifrån,
allt lockar med sin strålglans,
och det sliter i mig,
jag tror det kallas livet för det kallar och det drar.
Handlingsförlamad,
vill allt och ingenting.
Så många saker på min lista,
men jag tycker inte om att lämna,
har nog alltid haft svårt för det.
Kommer tillbaka till ett annat Linköping,
ett liv som bjuder på något annat än den här hösten,
och är det fel att jag krampaktigt håller i ett minne, när hon faktiskt går?
För handlingarna betyder inte så mycket,
det är känslan,
våren för med sig en varm känsla,
jag är framme vid halvtid.
Kommer tillbaka med blicken fäst högre, längre och vidare.
Kommentarer
Trackback
