Norrköping tur och retur...
Hon väntar på dig,
åtråns spel är inte över ännu och du vet det så väl.
Kvällen är alltför sen och natten smyger sig på med sina svarta slöjor som rättfärdigar tvåsamheten,
samtidigt som mörkret faller och får ensamheten smärtsamt påtaglig.
Hon försöker inte ens dölja sin darrande hand när den landar allt för nära din.
Så fint skälver hennes kropp under dina händers målmedvetna dans,
och hon ber med läpparna hårt tryckta mot din nakna hud om mer,
något som inte tar slut,
- en evighet.
~
Ord från ett smärtsamt vackert landskap längs E4.an fram och tillbaka till Norrköping.
....resa borde man göra oftare och jag saknar att lägga mil efter mil bakom mig ensam eller tillsammans, helst tillsammans och du vet det...
Idag gjorde den här kvinnan mig sällskap:
- I natt tänker jag på dig
I natt är allting lätt
Och tiden går rätt
Den går för att vi två ska mötas igen.
Lyssna på henne!
Ernst med mamma och pappa :-)
