Så går en dag

Här är jag,
 ropar på dig,
 min kropp skriker.

Du ser mig,
du hör mig,
alltid.

Försöker så,
  alltid förmycket,
men jag har inga svar, 
 
jag har bara en känsla.

Känslan av att vara sist,
att inte få försöka, 
starkast,
ja,
starkast av allt,
 att förlora.

För vacker är du.

Men förlorar gör jag inte,
jag förlorar dig aldrig,
 inte förns jag förlorar mig själv.

 Var lägger jag mig själv?
 Var finns min själ?
 Vilket pris har den?

De gånger när du betyder mycket mer än jag,
och jag hatar dig då,
 svart,
ser dig knappt för min blick kan inte möta din.

För jag ser mig själv så tydligt,
och jag blir,
 så liten,
 så liten i skuggan,
 skuggan av dig,
 när du bekräftar det jag inte vill se.
 
Mod och accepterande.