Så går en dag

...då var det dags igen.

var så säker på att jag sätter på mig skjorta, kavaj och foträta skor.
får spela vuxenspelet trots mina ynka 22 år.
klorna utåt och en kom ihåg lapp i handen.
för nu ska det slåss.

fick liksom ingen bra vibb av överläkare Göran.

det är nu jag saknar min polska tant som förhör 150 km/h men faktiskt tar mig på allvar.
 
antar att jag måste börja om från början igen också och då blir det stick och nålar och lämna massa blod igen. tycker mig komma ihåg hur de var förra gången.

laboration. 

men det är en säkrare emma den här gången. 
ingen panik i rösten utan bara ett konstaterande. 

dom slussade iaf mig direkt till de högre instanserna och det är ju skönt för då slipper jag alla omvägar men det får mig verkligen att känna mig som ett stort problem. 
 

emma har en paus i sin pluggdag, jag har varit sjukt effektiv idag och jag är stolt!

snart blir det ett corepass och sen hem till Tessan.

kramåhej