Hemlängtan
Emma var inte i form igår, inte på något vis, så när mamma ringde igårkväll för att höra efter vilka filmer jag ville att kakorna skulle ta med sig ner så längtade jag hem. Jag hörde köksljuden hemma hos mamma och pappa. Johannas och Pappas röster. Jag riktigt kunde känna matdoften och ja, Emma drabbades av den här höstens första hemlängtan.
Jag ville också gå och titta på hus och kika på guldnäcken...jag ville också, jag ville vara med!
Ringde som en femåring till Sebastian och klämde fram:
- Kan du prata med mig en stund, det är så synd om mig!
Sen satt Emma och snyftade i telefonen en kvart eller två.
Sen kröp jag ner i soffan och såg på The boondock saints under Jossans filt och myste med vin och cashews!
Väcktes imorse av en kaka två kakor i örat från två favoriter och just nu kan jag inte vänta tills bussen anländer med ett lass av stockholmare!
Promenad med Emil Jensen och Netto och sen systemet!
