Så går en dag

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är


Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär


Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans


Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i


Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur



Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans


Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals


Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls


Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans


Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans



Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans


Vår sista dans, Melissa Horn


http://www.youtube.com/watch?v=IzW3oE4oX6M



Det är mycket som kommer tillbaka,
ett namn,
en rörelse,
en doft.

Jag har så många som jag kan skratta med,
skratta och le.
Skrattat med Andreas idag så jag inte visste var jag skulle göra av mig själv.

Men du ser inte nu.

Om jag vill tacka,
säga ett enkelt tack?
För en famn som omslöt när allt brast.

Och jag letar och provocerar,
jag lämnar dig,
jag lämnade dig,
för jag gör inte om det.
Nej,
jag kan inte.

Varför måste jag alltid ge upp?

Så hur stark är inte längtan.

Har du provat nu Emma?
Är du klar?

Hur meningslöst får saker och ting kännas?

Det är då musiken berör,
berör där längst inne.
Skapar känslor som inte går att beskriva.
Frustration.

Fast rörelsen är framåt, alltid framåt.

Och jag får vara rädd.