Så går en dag

Jag känner mig helt tom.
Tentan är färdigskriven och jag vet inte om den är bra eller inte.
Jag är helt trött, trött in i själen.

Imorgon är det  läkaren som  gäller,
borde göra lite research så jag har kött på benen men jag orkar inte.
Känner på nåt sätt att jag som patient inte borde behöva det,
men vet att det inte är verkligheten.

Och du ler mot mig,
det där leendet som ingen kan stå emot.
Men du tittar inte på mig,
du ser mig inte.
Du pratar inte ens med mig.
Du fick mig att känna mig så dum.
Som en inkräktare men det var du som hade biljetten i din hand.
Det gör mig förbannad!

Förbannad samtidigt som den klara höstluften smeker.
Åh härliga höst!
Idag när jag cyklade till Elin så sken solen och höslöven var sådär blodröda och solgula. 
Winnerbäck sjöng i mina öron, 
- kom hem nu!
Och då slog det mig.
Jag längtar inte bort, jag vill ingenstans. 
Visst längtar jag efter Stockholm, efter familj och vänner men jag längtar inte bort. 
jag är hemma.
Och då kände jag en sorts lycka som börjar från tårna och fortsätter uppåt. 
Jag längtar inte bort lika mycket längre, 
jag tänker inte lika många om.   

Plugg med Elin och Tim idag.

Lägenhetstittande....

En trea med balkong och uteplats! Med en liten gräsmatta och altan!
Två ganska stora rum och fint kök!
Emam och Elin började genast planera grillningar och krukor på altanen...

Längtar efter min skog. Kanske nya grannen :-)

Drömmarna om nätterna förföljer mig....drömmer om gamla demoner.
Är det här förberedelsen inför hemkomsten till Stockholm och det gamla.

Övar!

Tack mitt hjärta för att du finns!