Det svåraste....
....är att inte få vara med längre.
Att inte räknas och nästan inte finnas.
Att frysas ut från något som var varmt men nu är kallt.
Att desperat söka efter uppmärksamheten fast veta att jag inte får
och veta att ingenting kan mätas med det.
Och det mest konkreta är väl det som gör ondast...
Jag var inte rätt ute, nu är jag rätt.
Rätt kurs!
Är jag glömd?
Jag har inte glömt.
Att inte räknas och nästan inte finnas.
Att frysas ut från något som var varmt men nu är kallt.
Att desperat söka efter uppmärksamheten fast veta att jag inte får
och veta att ingenting kan mätas med det.
Och det mest konkreta är väl det som gör ondast...
Jag var inte rätt ute, nu är jag rätt.
Rätt kurs!
Är jag glömd?
Jag har inte glömt.
Kommentarer
Trackback
