Så går en dag

Sitter med mitt morgonkaffe i handen vid min röda bordsduk, vaxduk, inte tyg och framförallt inte sån där som vi har på landet som bara är att torka av :-P

Tog sovmorgon i morse efter att ha slängt igång två maskiner tvätt. Kröp ner i min säng igen och sov....
Totalt gick sönder igår eftermiddag, för lite mat, för lite sömn och way too much alkohol så cyklade jag hem i regnet och landade på soffan. Segade hela kvällen och då kommer liksom tiden ifatt lite, bara sådär lite i taget.
Jag är liksom inte motiverad när min favvogrupp inte är där, och det stör mig, jag vill va motiverad, men jag är det inte.
 Det som stör mig är att det bara beror på mig. Och egentligen är det inte fel men det stör.
Var nog allmänt omotiverad igår.
 
En tänkt tidig kväll blev musik, gitarr och prat istället för sömn.

Jag älskar att lägga fingrarna runt halsen på gitarren, det har blivit som min skatt. När gitarren är i famnen då kopplar jag av. Har lärt mig spela Flickan i Havanna och plinka Jag ger dig min morgon! Tack, tack,  tack till dig S som stämmer den åt mig <3

Stångån bjöd imorse på en morgonpromenad med höst i luften och det stör inte mig det minsta, jag ser fram emot hösten.

Promenader med halsdukar, röda kinder, gula och röda löv och termoskaffe med mjölk! Och höstsol!!!! Åh jag längtar.

Kommer lite förnära,
lite förnära för att orka reda ut tankarna,
trasslet,
detta vackra trassel,
ett garnnystan i rött, brunt och ljus ljust gult.
tålamodet är slut för länge sedan.
istället för tålamod kommer rädslan,
rädslan för repriser,
samma,
fast totalt olika.

Två sidor som slåss,
en kamp om mina två sidor,
Emma i två delar,
det är inte nytt, det har varit så länge nu.
Var står jag, det som är jag?
Mage.hjärta.mage,hjärta.huvud.

Och inget är som förut.
Inget har någonsin varit så begripligt.
Eller ens så klart.
så som nu.

Jag är arg på dig, förbannad så in i helvete....
Låt mitt huvud vara, lämna mitt vackra trassel.
Låt mig få trassla in mig riktigt ordentligt så som jag brukar göra.
Vältra mig i garnnystan.
Jag vill sjunga och stampa dig på tårna.

Men du ser mig inte ens,
den enda jag stampar på tårna är mig själv.
Det gör inte ont nu,

men sen,
sen när det inte är varmt och sommarsolen skiner längre,
då när nageltrånget kommer smygande,
då gör det,
då ont,
men inte nu.

Nu bokanalys sen gyckelfestival och kravallet!

Party party