Poesiar

Det blir en lång natt,
med en mörk gata utanför.
Det är höstkyla i luften...

En skön kyla mot kinden av andetag.
Andas nära mig.
Fukt.
Den berör,
berör så djupt att jag knappt själv vågar titta, 
eller känna.  
En avgrund öppnas genom tonerna. 

En palett med färger och känslor som dyningar mot en strand.
Och jag är rädd.
Rädd för att känna. 
Och du blir ett motiv. 
Men jag måse våga!
Och jag vet att jag vågar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback