Så går en dag

...en trött Emma och en Lovisa ska ge sig av på roadtrip till Emmaboda för musikal :-) Det blir spännande!


Solen försöker tränga sig igenom molntäcket och lyckas nästan,
värm mitt hjärta,
snälla!?

-
Inget var på riktigt,
allt var ett spel,
du såg det,
jag vet det,
varför lämnar du inte?
Gå, älskade gå.
Lämna mig,
för evigt.
Jag söker dig i allt,
jag söker dig i alla,
men du finns inte här.
Du är där, 
du finns hos de dina. 
Inte hos mig.  
-

Jag vill åka pulka eller, plastpåse, ja vad som helst!

JAAA-AAA!

:D

Igår hade vi våran redovisning på TVÄS 2:an. Vi spelade upp på Kunskapsspåret (en variant av på spåret) och jag kan inte säga annat än att det blev succé. Svante var klart nöjd och vi fick beröm. Vi sken som solar allihopa i gruppen och var stolta över att vår idé blev så bra som den blev och att vi faktiskt bidragit med preics det som vi är bra på.

Vi ramlade hemåt och faktum att det nu var ledigt på riktigt gjorde Emma trött, sådär trött på riktigt, in i själen. Det började redan i onsdags efter tentan, jag kraschade nånstans mellan överspeedad och död. Läskigt vad stress och oro tar sig fysiska uttryck.

Elin åkte till Sthlm och jag tog mig en tur til vårt badkar och där låg jag tills jag kände kraften och livslusten komma tillbaka. Gjorde mig iordning tillsammans med Beck på datorn och sen kom Andreas.
Vi inveterade köket och cyklade iväg för att handla för tårtbakning och överraskningsfika för Josef som fyller år på måndag. Joel anslöt och vi utgjorde ett bra team :-)

Lovisa, Simon och Josef droppade in och efter sång och ljus i tårtan blev det prat och film. Emma låg som en trasa på golvet nedanför soffan medens Andreas masserade mitt huvud, jag var typ tvungen att hälla mig själv i en form för att komma upp igen :-P

Lite brottning och en lyckad kväll, som fyllde på istället för urholkade.

Nu ska Lovisa och jag hämta ut vår bil som vi har i vår ägo denna helg...det SNÖAR! :D

Over and out!

..kan jag inte ge upp utan att ens ha försökt.
  Ge upp utan att ha gett ödet en chans. 
 

Solen skiner och det är underbart!

Kraft och styrka!

Yey vilken dag!

Efter frukost på balkongen i strålande solsken och vacker vintermorgon blev det en hel del pluggande.
Mötte upp med Lovisa för träning på friskis.
Väl hemma igen blev det lunch och Tobbe från Köpingtittning med Elin innan Joel och Carro kom förbi för en sista diskussion om vad kunskap egentligen är och en kaffe.





Hittar ingen botten,
något som stoppar,
när jag förlorar,
mig.

Borde kanske inte vara rädd,
det är ganska naturligt.

Tröttheten kommer när allt lugnar ner sig,
tomheten kommer likaså.

Pluggandet är över för den här gången,
målet är nått.

Elin och jag har bara landat med mat, sockerchock, film och ett glas vin ikväll.

Och egentligen vill jag ingenting,
verkligen INGENTING,
det skrämmer mig.

Vill en sak,
vill närmre,
vill våga,
vill orka backa.

Vill stå upp, 
mest för mig själv.  

Imorn blir det våfflor efter tentan och sista fix på redovisningen.

På torsdag är det redovisning och sen är vi klara med 3/4 av det första året av lärarutbildningen.

Lediga dagar, ledig helg, på riktigt!

Det blir inget tentafestande för min del den här gången.

Väljer bort,
ett aktivt val.

Och du anar inte vad det ger,
du anar inte vad jag betalar.

Lämpar över mitt liv på någon annan.
Någon som stannar,
för det är skillnad.

Du vet ingenting,

men du är allt

.

Allt det du inte är.

. 

..ska vi dansa tätt intill tills jag älskar mig själv igen.

Tänk att underbara Hedda äntligen kom, och jag kan bara inte vänta. Fylls av livets mirakel till bredden :-)

Det blev tårar, det blev gråt.

Men jag fick en kärleksförklaring som jag aldrig någonsin fått.
En kärleksförklaring och en vänskapsförklaring som sträcker sig längre, djupare och bredare än du.
Det värmer,
trots kylan som bet sig fast.
värmde ord och handlingar.

Och jag kan bara säga tack,
tack till er båda, 
för att du lånar ut, 
för att du håller 
och för att du förstår.

Du är en vän, 
vän föralltid, 
oavsett!  

Längtan,
oro,
gråt,
och
värme i bröstet!

Älskar!

...och det gör mig ledsen.

Du är så långt borta,
ja du finns inte,
men ändå är du mig så nära.

Tittar in i dina ögon,
ser någon där inne,
det är du, 
någon du vill vara.

Du gråter,
du kommer till mig i drömmen,
gråtandes.

Och jag kan inget göra,
låter dig vila,
låter dig släppa taget.

Spänningarna flyr och du andas.

Befrielse.

Tror bilderna får tala lite för sig själva :-)

Låter fasaden falla,
klär av mig inför din närvaro,
lager efter lager av tyg faller mot det kalla golvet.

Du bejakar det du ser,
värderar känslan som du besitter,
känslan som jag ger.

Du betraktar kvinnan,
jag,
naken och kall hud står framför dig,
vädjandes.

Det blonda håret faller ner mot axlarna och landar mot nyckelbenen, 
på sin väg ner mot de blottade brösten. 

Perfektion. 

Ett val, 
ditt val, 

aldrig, 
aldrig någonsin mitt. 

Du äger makten, 
om det räcker? 

Du håller hela mig i din hand, 
naken och kall sluts jag in i din hand. 

Jag är din, 
nu och för alltid. 

Förlorad.  

...än tacksam när man får fira sin födelsedag tillsammans med finaste vännerna?

Sång vid tolvslaget och frukost på sängen några timmar senare och paketer :D

Nu är det skola sen åker jag hem till Stockholm för en kanonhelg :-D

...för det går inte att jämföra.

Verklighet, tror jag det kallas.

Men jag vågar inte förlora mig,
rädd,
ja ett ord jag kan,
rädd.

Hur ska jag våga visa vem jag är?
Rädd för att förlora,
samtidigt,
som det inte finns något att förlora,
om inte.

Tacksamheten!
JA, JA, JA, JA!

..inte röra mig,
så jag ligger kvar,
rör mig inte ur fläcken.

Vill,
men det går inte.

Jag ligger kvar,
för det är kanske det bästa,

rör mig inte,

jag försvinner när som helst.

du känner mig,
en främling.

Morgonpromenad på glashala vägar,
dusch
frukost,
mat,
kaffe med mjölk,

och veckans låt: