Förlorad


Låter fasaden falla,
klär av mig inför din närvaro,
lager efter lager av tyg faller mot det kalla golvet.

Du bejakar det du ser,
värderar känslan som du besitter,
känslan som jag ger.

Du betraktar kvinnan,
jag,
naken och kall hud står framför dig,
vädjandes.

Det blonda håret faller ner mot axlarna och landar mot nyckelbenen, 
på sin väg ner mot de blottade brösten. 

Perfektion. 

Ett val, 
ditt val, 

aldrig, 
aldrig någonsin mitt. 

Du äger makten, 
om det räcker? 

Du håller hela mig i din hand, 
naken och kall sluts jag in i din hand. 

Jag är din, 
nu och för alltid. 

Förlorad.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback