Så går en dag

Jag hör dina andetag,
du är nästintill ett med mig.

Vi andas i rytm,
som i symbios.
Vi lever av varandra,
beroende.

Klamrar mig fast,
när du drar mig neråt.

Du sveper fram som en skugga,
tätt intill min själ.

Du leker,
en lek du är van vid.

Du är mästaren,
jag är din lärljunge.

Du lär mig ett spel jag inte vill spela.

Motsatsen sitter precis framför mig,
så nära men så avlägsen.
Murarna mellan oss har jag byggt själv.
Lagt sten för sten med egna händer.

Ett gediget hantverk,
ett självförsvar mot verkligheten.