Så går en dag

Det finns där, 
jag anar en skugga i din blick, 

ett djup,
utan botten,
och utan slut.

Det svindlar till,
märkbart,
det suger till i magen,

för du tar mig dit ibland, min kära. 

Vill äga tiden, 
men man kan inte äga,
man kan aldrig äga varandra.

Trots ensamheten,
för visst är vi ensamma,
det är vi alla,
ingen går fri från ensamheten.

Ensamheten blir så påtaglig nära intill tvåsamheten.

Du ger mig en liten del,

av ditt djup,
av den du är,
av det mörka och av det ljusa.

Ja, då finns det inte ord för att förklara,
det är omöjligt.
 
Vilar i min tacksamhet, 
med en liten,
ja, en liten strimma av rädsla.

...ännu en gång i bilderna,
i väntan på att skrivaren ska installeras klart.

Sofia Karlsson sjunger och tankarna flyter iväg,
så långt,
bort,
men ändå så nära.

För du är ju så nära.

Likheten är slående.
Ögonen,
tänderna,
munnen,
ansiktet.

Som en avgjutning av varandra.

Likheten.

Perfektionen.

Ytan.

Tog det slut där?
Var de det enda?

Nej,
jag tror inte det,
men jag har lurat mig själv så många gånger förut.
Det gör vi alla.

Men likheten är slående.

Och trots att det banne mig gör ont så glöder en klump av lycka...
som värmer insidan av min kropp,

- jag kan inte låta bli att sjunga.

...kan vara en av dom bästa grejer som hänt hittills i Linköping.

Vi hade en kanonkväll, började med kaffe hemma hos Helen, gos med vovvarna, prat och apelsin.

Vi fortsatte hem till Mia där det bjöds på mat och vin...mums!

Efter massor av prat och utbyte av erfarenheter drog vi vidare ut, en riktigt schysst kväll!

Sådär lagom crazy, som att svepa en cider på cykeln, stampa på burken så att den fastnar på foten, jaga Helen, prata engelska med tyskar, äta mangoglass som Tobias gjort, ja en lyckad kväll! 

Vi blev utnämda till Ellens clownledare, vi blev så stolta! :D 

Har lite nya planer på gång, vi får se vad Emma gör med dom!








Idag har det varit ganska lungt, cyklade iväg på förmiddagen och tränade och fick en ganska lång promenad hem då framhjulet var platt.
Tror nog ändå att jag behövde den.
Rensade huvudet ganska rejält.

Ikväll har jag varit i kyrkan och sjungit.
Hade en sådan vacker röst bakom mig,
en fröjd för både öga och öra. 
Annorlunda och fint.
Förlorar mig,
faller,
och tar mig upp.

Måste bara våga lita på att jag duger....

Natten natten!

Försöker av allt jag har, 
försöker vila i min väntan,
vila i all min stora längtan,
för du hör och du ser.

Du viskade så ömt i mitt öra:
- Våga, Emma! 
- Våga vänta,
 vänta tryggt,
för snart gryr dagen,
och den ljumna våren visar vägen,
det kommer nytt,
för allt återföds.

- Och jag hör varje skrik, jag ser varje tår och jag känner all din smärta.





Vila i din väntan, Emma.
Stilla ska mötet ske,
för livet skiftar så fort,
så fort att det nästintill kvävs.

Men jag skingrar din rädsla,
och sår hopp,
hopp för framtiden,
den som väntar.

Så min älskade,
vila i din väntan, 
ja vila i din tro.

För det gror,
det som nu slumrar,
det gror.

Det är sol på balkongen, 
latte i magen,
 träningskläder på,
och en vän som väntar på promenad i skogen, 
hjärtat är lätt!
 

Förlorar mig återigen i bilden,
du ser rakt på mig,
dina ögon glittrar,
 
Kärleken lyser som en spegelbild.

Kärleken till en annan,
ej längre okänd.

Minns,
och känslorna kommer tillbaka,
du får fortfarande tårarna att leta sin väg neråt kinden.

Fastän tid har passerat, 
och du sa att det skulle gå över, 

men, 

tid läker inte alla sår.

Rösten är inte desperat,
inte gäll eller hård.

Skärpan finns där,
men det är också allt,
för den tysta mjuka rösten menar allvar,
det är på riktigt nu,
kanske mer än någonsin.

Och det är ärligt,
långt innifrån ärligt.

Skrämmande?

Ja,
men mest ovant,
känslan är inte bekant utan en främling har slagit rot,
fast värmen i bröstet är ganska behaglig.

Men allt för ofta vill jag agera högtalare åt rösten.
Förstärka den svaga signalen,
ja så att du hör.

Hör att jag finns,
så att du ser mig,

För det som den tysta rösten viskar till mig vill jag skrika ut:
- Jag bryr mig mer än någonsin.

Känslan är svår att göra av någonstans,
men jag stoppar in den i ett fack,
långt in,
och stänger dörren.

Gömmer nyckeln tills dess rösten har blivit så pass stark att den hörs genom dörren,

men jag finns,
alltid.

...av hög grad har jag ägnar mig åt den senaste timmen. Helt 100 % helhjärtat har jag dammsugit en FB logg och insupit fin utsikt i fotoalbumen....

Men Emma ge dig...fast det går ju bara inte...det är helt jävla omöjligt.

Jag är helt såld, fast det inte ens är i närheten av vad som brukar falla mina ögon i smaken.

Jag är såld.

kärlek,
styrka,
kamp,

systerskap

ord som värmer,
handling som betyder mer.

håller era händer,
vi är oslagbara,
tillsammans.

tillsammans

jag ser,
ser mer än någonsin,
jag hör, 
och jag vill.

vill, 
vill fånga upp, 
och hålla i min hand.

Vill veta och finnas till.

Men jag hejdar mig,
Låter inte hjärnan agera per automatik.

Tid,
växtvärk,
distans.

Färdriktning: Framåt.

Ja :-)

Torsdag blir en utmaning.

..."så var flera års oro, funderingar och spekulationer framlagda. Ett hjärta hade för en stund lättats för att straxt därefter såras."

"Kalla det va fan du vill, Marjaneh Bakhtiari"

Kurslitteraturen LIU vt 2009

..stort när jag ser er,

...är nu bokad och jag fyller den med precis vad jag vill.

Den känslan kittlar lite i magen.

Fram och tillbaka,
hit,
dit,
ingen ordning på någonting,
allra minst mig själv.

Andas?
när ska jag hinna andas?

Är otålig,
jag vill nu,
ge mig den där gången,
den gången jag väntar på,
den kvällen,
då du kommer stå där,
för jag vet.

Växer ifrån,
dagarna och timmarna gör sitt,
alternativen syns allt klarare.

Men jag saknar dig,
hela mitt väsen saknar dig,
längtan kommer och går,
helt utan förvarning,
slår till med full kraft,
chanslös,
du ber inte om ursäkt.

Väntan och insikt,
verklighet och längtan,
verklig längtan efter en fantasi,
famlar efter känslan som var du.

För jag gav,
och du tog,
tog något som jag aldrig kommer få tillbaka,
självklarheten.

Vi förlorade den båda två.

En kanonhelg i Karlskrona är till ända och jag är helt slut. 

Musiken och ensamheten får fylla på reserverna.

Helgen har bjudit på god mat, gott vin, SINGSTAR, guidad visning i Karlskrona, militärguidning, pannkakor, dans på piraten, skyltstöld, vurpor, toalettkö, många mil i bilen, prat, värme, stort hjärta, saknad, SOL, fin,fina vänner, tacksamhet, alla hjärtans dag.
 
  

Och ibland känns det som att min kärlek inte får plats,
ord och handling räcker inte,
jag bara vill,
vill att du ska förstå,
att ingenting kan jämföras,
och jag är rädd,
rädd för att förlora, 
Insikten att rädslan förlorar mer, 
för rädslan bygger murar, 
och murarna tar dig ifrån mig. 

Lars Winnerbäck beskriver Linköping idag,