Så går en dag

...ännu en gång i bilderna,
i väntan på att skrivaren ska installeras klart.

Sofia Karlsson sjunger och tankarna flyter iväg,
så långt,
bort,
men ändå så nära.

För du är ju så nära.

Likheten är slående.
Ögonen,
tänderna,
munnen,
ansiktet.

Som en avgjutning av varandra.

Likheten.

Perfektionen.

Ytan.

Tog det slut där?
Var de det enda?

Nej,
jag tror inte det,
men jag har lurat mig själv så många gånger förut.
Det gör vi alla.

Men likheten är slående.

Och trots att det banne mig gör ont så glöder en klump av lycka...
som värmer insidan av min kropp,

- jag kan inte låta bli att sjunga.