Underbar sommar


Edsviken 24/6 2010







You remain,
is none like you..

Trevlig Midsommar!


Så gifte hon sig...

Och vi gav oss in till staden för att bevittna detta med en halv miljon andra människor...




Cattis och Hedda kollar in bästa kikplatserna




Invasion....!



Picknic i Kungsan

 

Hemsk Emma :-P



Donken och champangeflaskorna samsas i och utanför papperskorgen



Där är dom någonstans :D



Avslappnat :-)




Lite besvikna efter två försök att få en glimt?



Nej då, vi var helt klart nöjda!



Hedda var glad och då är vi också nöjda!

Bavakninegn fortsatte hemma med mamma  och pappa och fortsatte i det Bölingska recidenset där tårarna föll i takt med dom fina talen och fina danserna!

Fin fin dag!

För...
...störst av allt är kärleken!

<3


När hon tänker....


Ett hjärta som är trött,
slitet och kantstött.

Din smekning sprider värme i bröstet,
smälter den kalla och hårda isen. 

Lätta fingertoppar vandrar mjukt på ryggen, 
önskar att känslan skule få vara beständig,
men vissheten är starkare,

- du och jag blir aldrig vi.

Jag njuter ändå i det fördolda med en besk eftersmak av tärande ensamhet.
 



Sommar i Rotebro




 
Promenad med Helena på järvafältet en junikväll




I'm gonna miss you,
I'm gonna miss you when you're gone.

She says,  - I love you, I'm gonna miss you and your songs.

And I said, - please don't talk about the end,
don't talk about how every living thing goes away.

She said, - friend, all along I thought I was learning how to take, how to bend not how to break, how to live not how to cry, but really I've been learning how to die,

I've been learning how to die.

Hey everyone,
I've got nowhere to go,
the grave is lazing me,
He takes our body slow.

But all along I thought I was learning how to take,
how to bend not how to break,
how to live not how to cry,
but really I've been learning how to die,

I've been learning how to die.


J. Foreman " Learning how to die"

Allt har sin tid...

 

 


Första sommardagen?


Dagen bjöd efter en allt annat är harmonisk morgon på en promenad på en mil eller så till Översjön i strålande solsken och värme, äntligen, äntligen har värmen kommit!

Fick landa, svettas, sortera och ligga på en varm klippa och bara komma ifatt lite.  

Dagen fortsatte med lunch/middags picnic med Daniel vid norrviken tillsammans med änderna på båtfilten.

Nisan kom och plockade upp mig och vi åkte tillt äby för lite SATS dans, amen kylskåpet skulle röra på sig var det tänkt och det gjorde hon, mest på munnen för fy vad jag skrattade ;-)

Kvällen fortsatte hem till Nis med middag, lite prat och en kopp te!


Svettig Emma :-P




Träningsbyxor, gympisarna och vacker utsikt!


Det är verkligen...


...det bästa att få spendera tid med dessa människor på en sån fin plats som Vätö. 

Det ger perspektiv, luft, eftertanke och massor av skratt, 
skratt från magen som leder till andnöd och glädjetårar :-) 

Helt fantastiskt att vara så rikt välsignad! 

Nu promenad med Helena och promma bort jobbångesten inför imorgon som är HELT obefogad! Knäpp man är! 

Hej Michelle *vinkar* :D  



Observera tattargänget, med en hel form med kärleksmums, femtiotalsplastmuggar, toppluva, leopardtajts, militärtröjor och massor med ren glädje!


Instead Of A Show

En öl i försommarkvällen,
promenad i skogen i morgonsolen,
en kaffe i handen,
sista rapporten läst,
jobbat två dagar,
umgåtts med fina Anna, Tove, Linda, Ammie och Robin,
känner frid i hjärtat,
drömde inatt, blev rädd, livrädd,
men måste lita på dig,
fick en sticka i hjärtat,
andades och böjde mig inför din storhet.
Öppnar upp hjärtat,
inget spel,
bara ärlighet och frisk luft,
- hon lever i en skön mjuk bomullsvärld just nu i din famn.

och där vände livet...

...på espressohouse med en stor latte i handen kom vändningen,
ingen återvändo längre och hon blev mirakulöst stark men ändå så svag.
Och nu går hon som på tunn våris men det bär,
ja det gör det och det är ett lugn som i vilken sekund kan fly,
men det gör det inte, för du är trofast.
Insikten kommer smärta men hon vill bara leva nu och successivt bli stark för att leva.
Tänker inte ta bort, tänker inte protestera för det handlar inte om en motaktion,
det handlar blott om att leva mitt liv!
Längtar till Vätö, längtar till gräsmatta, hav, sol och vind som sliter i håret.
Bär min längtan!

Blixtvisit i Stockholm...

Packade i all hast min väska på en kvart i torsdags och satte mig på bussen upp till vår vackra underbara huvudstad.
Kände mig i allra högsta grad levande och kände att Emma stod högst upp på priotitetslistan, vilket var helt rätt.
Hämtades av Johanna i fräsig sportbil nere vid stationen och vi fortsatte med middag av HÖG klass i trädgården. Efter prat, rabarberpaj och film däckade jag i soffan.
Fredagen spenderades med Helena och vi lunchade i det Sandbergska köket och körde update big time :-) Klart en av höjdpunkterna!
Daniel kom och plockade upp mig och vi körde vår sedvanliga Sollentuna Centrum runda med kebab innan det bar av till Täby där det bjöds på eftermiddagssol och ett glas vitt i värmen!
Kvällen bjöd på examensmottagning för Rebecka i Alpstugans trädgård, massa glada ansikten, kända och okända och många jag inte sett på länge :-)
Idag satte jag mig efter mysfrukost och röjning av lägenhet på bussen ner till linkan igen. Kändes sådär, ville egentligen inte åka hem...
Men när packningen blev hämtad av finbil och jag fick åka fram till cykeln, då var det ganska okej ;-) Och efter tre timmars prat, några tårar, skratt och värme på balkongen var det absolut värt det.
Vi styrde kosan över till andra lägenheten som håller på att plockas ihop successivt och jag handlade blodpudding och plockgodis, sen har det packats, pratats, lyssnats på Prosten och Arn innan herrn gav sig av när kvällen blev till natt.
Nu sitter jag här med balkongdörren öppen och ska snart sluta mina blå...
Var tar Hennes liv nästa vändning,
vart går vägen och är hon villig att gå?
JA!
Jag ber om tålamod över allt förstånd!

Sommar på riktigt?!?!

Vilken sommardag det här blev :-D

Efter (äntligen) en natts ordentlig sömn blev det hundpromenad i Rydan med Evelina och vovvarna, som för övrigt hade glädjevårfnatt och var helt tokiga. Kramade hej då för sommaren och fortsatte hem för frulle på balkongen i morgonsolen, det är bara för underbart just nu, blommorna (från netto) håller på att slå ut och det är grönt i alla krukor :-P

Anna kikade förbi och vi grillade oss lite i solen :-)

Lite konstigt kändes det allt när hon helt plötsligt stod där igen i hallen efter ett halvår i Norge men jag kan inte säga annat än att jag är glad och tacksam över att hon är här igen :D Nödvändiga uppdateringar gjordes och svetten rann ;-)

Efter en snabb lunch kom andra Anna och vi kilade ner på stn för grupparbete och rapportläsning på Espressohouses uteservering, sjukt ineffektiva men med mycket mysfaktor tog vi oss igenom kanske en femtedel av rapporten och det beordrades grupplugg imorgon också :-)

Eftermiddagen har ägnats åt att baka sockerkaka och nu sitter jag här på balkongen i kvällsvärmen och njuter av en live spelning från antingen flamman eller nån granne som är sjukt grym på gura, några barn leker på gräsmattan och det är sommarstämning till 100 %

Kvällens cellgruppsaktivitet blir minigolf efter att jag och Simon diktatoriskt bestämt det ;-)

I måndags hade vi partaj, vi var fina,  vi åt gott och vi skrattade med en liten tår i ögat...















Och hon försöker sansa sig,
se vad som är viktigt,
vad som är logiskt.

Men inget känns vettigt.

Men sommarvärmen smälter hennes hjärta,
och paniken kommer bara i ibland,
men idag tränger hon bort den och tänker på annat.

På alla fina som hon får träffa snart,
på en sommar,
på en höst,
där hon har huvudrollen.


Beslut

Det är liksom ingenting som är lätt just nu,
det finns ingen lösning så det blir till att vänta,
vänta och härda ut...
Jag ser inte längre,
det är som en dimma över ögonen,
förblindad kallas det,
naiv och dum är synonymer med tillståndet.
Inatt övervägde hon att göra slut på allt,
det skulle vara så lätt,
mest bara för att få slippa,
för att få leva,
överleva.
Paniken och ångesten är som värst precis innan allt kapitulerar,
det är inte ens vackert längre,
det är bara en kamp som kantas av smärta och njutning.
Jag måste bort,
men det är inte jag som får åka,
jag får vara kvar i ruinerna,
jag måste bygga men först måste allt jämnas med marken,
hon väntar på sitt fall och undergången.
Det kan inte vara sant,
det får inte vara sant,
hon ställer sig frågan - är det här jag?
Igen?
Jag ser era blickar,
det är oro i dom men samtidigt ser jag tröttheten när våra blickar möts.
Jag har varit här förr och allt handlar om ett beslut och jag vill inte ta det.

Hennes hand är tom...

Min hand är tom,
blottad inför sanningen,
tiden har stannat för en sekund och jag andas in och skälver till i din närhet.
Din närvaro förändrar mig,
du ser mig som den otillräckliga människa jag är,
och utan förbehåll älskar du mig,
utan att tveka räddar du mig.
Du fyller mig och kommer svara upp mot all min underbara, tärande längtan,
trots att jag är jag,
för att jag är jag.
Handen är tom men själen är till bredden fylld,
majestätiskt bär du mig,
böjer mina knän i ödmjukhet inför dig.
Besinnar att den största kärleken är min,
den är du,
och jag jublar i min stillhet.



Det är vår trots att regnet smattrar mot balkongtaket....



.

Vägval

Du säger att det finns en väg,
en väg som är bättre,
du skriker till henne,
rakt i örat med distinkt blick,
- Gå den, ta den för i helvete, se den!
Men hon hör inte.
Du ser hur hon försöker lura dig,
för hon tror att du inte ska förstå,
hon tror att hon är unik.
Du ser rakt igenom henne,
stänger dörrar som hon öppnar och vill rusa igenom.
Du gör henne en tjänst men hon ser inte det nu,
men hon kommer tacka dig en dag,
inte nu men snart.


Nu är det dags för framtiden, Universitetet give it to me baby!

så smeker vårens ljumna vind..

Det är vår,
det är varmt,
vi cyklar fort och vinden torkar vårt blöta hår.
Solen smeker blek hud och värmer,
värmer tunn hud som kläs i små pärlor av svett.
Har varit ledig i två dagar, eller i en hel vecka egentligen.
Har läst klart allt i den enormt tunga psykboken, har träningsvärk i armarna efter att ha hållit den där femkilos-klumpen i soffan, på balkongen, på golvet och i köket.
Fick inte jobba den här veckan så jag har ägnat måndagen åt träning tillsammans med Tove och Linda, det var så sjukt skönt att träna igen. Endorfinkickarna är oslagbara :-)
Kilade sen vidare till Andreas på kvällen och vi slängde ihop asgod kyckling, broccolimos och sååååss!!! Sjukt gott, kan berott på min hungernivå men ändå. Vi åt och pratade viktigheter till sent då jag faktiskt blev utkörd, för första gången på två år ur salakollektivet ;-)
Idag mellanlandade jag med en bukett vårblommor som tack, för att det är så viktigt och  jag ville bara visa det på ett konkret sätt.
Erik intervjuade mig om mina tankar kring stress, vilket ledde till viktig eftertanke hos mig själv. Åkte vidare ner på stan för att uträtta lite ärenden och sen blev det träning igen med flicksen. Skönt och väldigt många skratt, dom är helt otroliga dom där två donnorna :-)
Kvällen fortsatte hem hit med tv-tittning, balkonghäng, en öl och Alias när Robin hade anlänt. Elin kikade också förbi en stund för att hämta upp gamla bettan (symaskinen)
Imorgon börjar skolan igen och det ska bli skönt med en föreläsning, karriärscentrum har föreläsning på eftermiddagen om vad vi beteendevetare kan göra med vår framtid och det tänka jag gå på, känns viktigt!
Det rullar på...som sagt.


...nu är du nära,
så nära att jag nästan kan vidröra dig,
vänder bort blicken,
ser en svag kontur av en framtid.

Hon är inte där än,
men hon känner doften av en ny tid,
men först måste kampen inom henne falla.

Hon måste ge sig,
kapitulera inför den rena och sanna glädjen,
hon tar små steg men ve inte om det räcker,
vill hon att det ska räcka?

Hon vill få bekräftat vem hon är, så enkelt är det.

Men vad gör man när varje spegelbild som ges henne smärtar och kommer få såret att blöda?
När smärtan är oundviklig är det då man måste se längre än vad ögat förmår se nu?

- För mörkret är inte mörkt för dig,
natt är som dag i ditt ljus,
när jag är förblindad ser du,
men jag är bara rädd.



Hon är...

...så förbannat liten och hon vill bara be dig dra åt helvete.
Jag är så arg, förbannat, förtvivlad och framförallt så rosenrasande arg...
så kommer tårarna,
adrenalinet pumpar,
och jag sparkar förtvivlat med skon i marken,
vänder mig om,
tomt,
slår händerna mot trästammen,
idiot.
Ingenting, nej ingenting har känts på så många veckor och så kommer allt som ett jävla brev på posten nu.
Alla de gånger jag bara har tagit emot, tröstat och accepterat de uttalade lögnerna, ja all den ilska som inte existerat förut bara bubblar upp och jag får inte skrika, jag kan inte skrika.
Och jag orkar inte,
jag klarar det här också men jag orkar inte...
...för hon blir så förbannat ensam när hon slår händerna i trägolvet och låter själen bli översköljd.

Sol, sol...


...bara massa sol!

Morgonpromenad, frukost på balkongen och ett stort grattis på 60-årsdagen till lilla Pappa :-D

Det går bra nu kompis, det går bra nu! 

It feels like home to me!

Råkade förlova mig inatt, per post ;-)

Cirklar


Hon vet inte längre,
hennes manus har tagit slut,
snaran har lossat runt halsen och kvar finns bara de röda märken som det grova repet lämnat på hennes tunna hud.

Hon vet inte hur hon ska hantera sin nyvunna frihet,
ljuset flödar in i de vrår där det tidigare var så mörkt,
ljuset bländar och gör allt synligt,
varenda dammkorn syns i solens oförlåtande strålar,
det skär i hennes ögon.

Ambivalens...

Motstridigt kämpar hon mot den känsla som får henne att vilja springa tillbaka,
tillbaka till mörkret där hennes ögon kan se igen,
det hon kallar för hemma.

Det är där smärtan bor,
det är ju hennes vän, men det har du aldrig förstått,
smärtan är vännen som är trogen in i döden,
som ingen annan.

Den har alltid funnits där,
när de vassa kanterna sakta slipats bort och distansen gett såren en tunn hinna fylls hon av känslan, 
 
Tristess...

Då söker hon rörelsen,
då river hon upp såren och skär i det ljusa och mjuka,

blod,
tårar,
smärta,

allt är symboler för känslan.
 
Känslan som är hennes älskarinna,
som sluter henne i sitt järngrepp och får henne att fyllas av känslan,
- en känsla som hon klart och tydligt uttalar livet.

Hon åminner sig greppet om halsen som får hennes kind att blossa,
blodröd,
kärlekens färg, säger dom.

För hon minns dina händer 
värmen, 
styrkan,  
men framförallt den ständiga ovissheten som smekte hennes inre,  
som våldförde sig på hennes själ men det var ju det hon bad om, 

Du levererade previs vad hon ville, 
du gav henne liv, 
den efterlängtade rörelsen i den vardag hon inte klarar av att hantera. 

Du gav henne skygglapparna, 
de som hon alltid söker för att slippa det som konfrontera det som smärtar mest, 

livet självt, 
i sin enkelhet, 
hon.

- det är dags att bryta cirklarna.


  

Livlinor


I måndags kväll var det något som gick sönder, 
någonting brast,
den stora bubblan sprängdes och jag föll,
allt som inte ville komma fram förut sköljde över mig,

det finns ingenting kvar nu, 
allt är över och jag famlar efter något att hålla i men jag är bara ledsen, 

- och nu gör det bara så väldigt ont och orken finns verkligen inte alls, drog mig iväg till skolan men kunde inte ge någonting, jag var slut.

Flydde med värkande kropp och själ till min fristad.

Och jag tackar Gud för er mina finaste,
som drar upp mig när jag inte orkar längre,
när jag knappt orkar ta mig över själv,

för att få ligga med huvudet i knät en stund,
för att få somna på soffan,
för att jag får bli bjuden på lyxig middag mitt i veckan med grillat kött och godis som bara smakar gott och värmer en frusen själ :-)

För när det gör sådär överjävligt ont då räcker det med att jag får skala potatis med Erik, bråka lite med Andreas och få ligga i mitten i soffan hela kvällen och titta på luftslottet som sprängdes med tända ljus och bara fyllas av känslan av att jag är så lyckligt lottad att jag får känna denna värme. Det räcker med att få prata över en kopp kaffe på balkongen i en kall brassestol och äta chilichoklad i mjukisar och sunktröja, det räcker med att få jämföra ärr, det räcker!

Jag vet inte vad som skulle få mig på benen igen om ni inte fanns..Tack!







Spenderade...


...fredagskvällen tillsammans med den här krabaten som sparkas hej vilt och det är bara för häftigt.
Vi har snackat lite nu och det känns som att vi börjar komma överens :-D
Nu börjar jag bli otålig och vill veta vem det är som är där inne och som får våra hjärtan så varma, så varma <3





Fika


...jag överlevde resan upp till Stockholm i min V70 (Emma goes familjeliv ;-D) Erik sällskapade med mig upp till Nyköping så efetr inlämning av tenta gav vi oss iväg till Nyköping. Med gemensamma krafter fick vi igång både farthållare, parkeringsbromsen och ljusen, Erik var en hejjare på att läsa instruktionsboken ;-)

Stockholm bjöd på en ganska lugn trafik och när Johanna och jag snurrade runt kring centralen och Vasagatan gick det faktiskt ganska bra :-)

Väl hemma blev det orgie i goda "rester" hemma hos Johanna, räkor, fisksoppa, aioli, brieostar och vin...madre det är ju himlen för en fattig student som jag, självklart blev det matkoma och vi landade i soffan framför arga snickaren och fuskbyggarna medans jag försökte kommunicera med Ben/na som sparkade lite på mig :-) Coolt!

Igår lunchade jag och Daniel i Sollentuna Centrum och kollade in den nya "saluhallen" sen blev det sedvanligen fika på waynes i dom antika "intarsiasofforna"

Kvällen bjöd på mys hemma hos Nisfis med Helena, påsktryffel och uppdateringar.

Idag ska jag och Denise Rudberg umgås genom boken Åse, så jag tar en tripp till Stockholms rikemansliv och "drömmer" mig bort bland rika män och miljonföretag.

Ikväll blir det middag med Johanna och Lasse sen bär det av till Fagervik i morgon bitti :D 




Sollentuna när det är som bäst (?)



Daniel kaffelattar


  

Emma och Daniel posar ;-)




Nån envisas med att sluta fota i Sepia och förstör hela symetrin ;-)


Nu blir det påskmys i soffan!


Tidigare inlägg Nyare inlägg