Frukost på...
..balkongen i November hör kanske inte till vanligheterna men det var precis vad denna förmiddag bjöd på.
Strålande sol och varmt i hörnet på balkongen.
Men lite snopet var det eftersom jag laddat hela veckan efter att få städa lägenheten och i smyg adventspynta eftersom jag åker bort på fredag.
Och det mörker som varit den här veckan lockar verkligen till julkänsla.
Jag tog iallafall tag i städandet och jag fixade badkaret, sjukt stolt är jag! Nu behöver jag inte ha simbassäng längre på golvet :-)
Och utemöblerna fick efter frukosten flytta upp på vinden.
Adventsljustake, ängel och mossan åkte också fram.
Och självklart fynden från rensningen på landet. Fick hejda mig så jag inte skenade iväg och slängde upp alla tomtar också :-P
Nu kan adventstiden börja och jag längtar efter julsånger och glögg, pepparkakor och brie!
Andreas kikade in på eftermiddagen och hittade en ganska trött Emma i badrummet, han fick sällskapa med mig medans jag satte på mig ett ansikte och lite kläder.
Sen cyklade vi ner till stan för lördagsfika på Espresso House med Elin och Lovisa.
Där drack vi kaffe, åt gott och pratade bort några timmar medens mörkret la sig utanför.
Kvällen bjöd på pizza bakad av Josef och Transformers tvåan på TV.
Trodde inte att det skulle kännas så starkt,
men visshet är bättre än ovisshet,
förstår att jag inte är stark,
är stark i min ensamhet med min distans,
men svag i din närhet,
jag bär på mina hemligheter och du kan inget se,
och jag vill tro att det är bäst så,
men du vet att jag tvivlar,
för du bleknar så långsamt.
Gårdagskvällen blev jättelyckad :-)
Att gå på HG.s toalett med två stora kartonger, en Emma och en Elin höll på att sluta i skrattkramp, okända ansikten från en gammal orkester, platt fall i trappor och okända män i nattens mörker som ropar ens namn ;-) Vilken kväll och visst har jag saknat Linköpings nattliga äventyr!
Elin och Emma håller på att kissa på sig på toaletten :D
Elin tar ut pengar i sitt rymdskepp
Elin har knölat ner sig!
Skrattkaos!
Var bra...
...på lagom ikväll :D
Nationalteatern
Du skulle aldrig se, aldrig höra samma toner och aldrig minnas det som jag minns.
Men jag ryser, för det är jag och det är mitt.
Det kan du aldrig ta ifrån mig, aldrig.
Det är fredag...
Och det är verkligen FREDAG, sådär fredag "jag har faktiskt jobbat hela veckan" fredag, och det gör mig glad.
Provar kläder inför kvällens flygplanskupp, Andreas och Sandra ska firas på HG ikväll och dom tre partypinglorna kommer anlända som flygplan till alientemat...hmmm klockren tanke där!
SÅ sjukt snygga flygplan :-)
Nu har jag precis strukit pressveck på kaptensbyxorna, velat fram och tillbaka, landat i att jag går naken, endast iklädd flygplan ;-)
Tränining får det bli, en cykeltur till friskis och sen får det bli beslut! Kanske känner mig mindre som en hösäck då...bonde söker fru kanske är min grej ändå :-P
Kartongutprovning
Elin provar danspotencialen
Skapande verksamhet till Bonde söker fru och Mammas pojkar
Flygplanstrio i köket
Annars rullar livet på,
inser potencialen i framtiden om jag vågar släppa nu,
men den är så svår att greppa,
men det svindlar till i magtrakten,
och det är rätt känsla!
Tappar bort den ibland,
blir rädd,
saknar och försöker backa,
men nu är det framåt,
fast jag är rädd,
så jäkla aprädd,
men det måste gå,
det måste.
För du går med och jag hör din röst så tydligt.
Skulle kunna tänka mig att dansa styrdans till Scotts hela natten ;-)
Bara sådär lagom, lagom, lagom,
lagom är jag inte bra på,
jag vill alltid ha allt,
men nu ska det få vara lagom, lagom, lagom
Jag ska börja gå ut på Harrys och dansa styrdans...eller inte men ändå ;-)
Träning var det ju nu!
Allt är inte som det ska...
för jag glömmer saker...
Jag brukar inte glömma grejer.
Är det något jag har så är det koll,
koll på allt,
stenkoll.
Men jag glömmer nu,
fick ett sånt där samtal;
- Borde du inte vara här nu?
Jovisst för en timme sedan men jag har totalt glömt!
Jag är stressad av ingen anledning alls och faktiskt kanske inte alls i form,
vill bara krypa ner i soffan med en film ikväll igen och bli bästa vän med mina mjukisar.
Nu ska jag bege mig till träningen och sen blir det Melissa Horn på Sagateatern :-)
Helt rätt beslut...
...att umgås med dom här sötnötarna ikväll!
En kväll som mer liknade "tre muppar har sammanträde" :-P
Efter träning och upplockning av Andreas åkte vi hem hit och Elin anslöt med hårfärgning i högsta hugg!
Elin kladdade i färg medens jag och Andreas satt i bakdkaret och konverserade och friserade.
Med Nettopåsen på huvudet och en stylad Andreas tittade vi på Ice Age och hinkade te och åt nötter,
tills vi låg som i en stor hög på planksoffan.
Precis vad en skrutt behövde idag :-)
Elin med Nettopåsen!
Andreas ser liiiite skeptiskt ut :-P
och vips förvandlades han till Psykolog-Elvis!
Måndag
Det är mörkt,
ja helt svart ute,
låter ugnsluckan stå öppen efter att jag tagit ut mina ostgratinerade broccolisar,
värmen sprider sig,
efter en dag på praktiken med kramar och kära återseenden,
men ändå den där klumpen i magen och jag frågar mig varför...måste prova, måste våga.
läste lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson i timmar på soffan nerkrupen bland filtar och massor av kuddar och lyssnade på Joshua Radin.
Nu ska jag bege mig till Evelina, där väntar te, scones och hundmys i soffan och jag ska låta värmen få sprida sig i kroppen som är ganska kall.
Men det är mycket som är varmt,
som skivstångspasset på söndagar, när jag får lassa upp tungt på axlarna och bara köra så jävla hårt,
sen att det innebär en halvt invalid Emma hela måndagen och tisdagen det skiter jag i,
för det är så härligt.
Och som när du sitter brevid mig i soffan sent en kväll med en kopp i handen och pratar viktigheter,
du ger mig ett alternativ och jag ser en framtid,
som när du sluter upp brevid mig och jag känner din närvaro utan att titta,
men jag vet att du sträcker din hand lika högt som jag och viljan infinner sig.
Och långt långt där inne kan jag känna....
For the first time
In such a long long time
I know
I’ll be ok.
Ett hjärta av cement
Som ett avtryck i ditt hjärta,
så finns hon alltid kvar.
Ett hjärta som blev förstelnat,
som dränkt i cement,
succesivt förvandlat till sten.
Ditt hjärta stannade i ett andetag,
och kvar finns bara konturerna av hennes ansikte som ett avtryck i den grova cementklädda ytan,
för alltid märkt.
Nu letar tårarna sig in i de minsta sprickorna,
det salta urholkar den solidaste sten och sprickorna letar sig fram utefter den gråa och skrovliga cementen,
sprickorna sprider sig, samtidigt som glöden inuti får syre och växer.
Hon besitter vägen till känslan som bär en hel historia,
en känsla som får ett kallt hjärta att förnimma det som var,
och du minns allt hon var i en personifierad spegelbild.
En spegelbild som sakta bleknar.
Kastar in handduken
det finns ingen kraft kvar,
jag slänger in handduken och ger mig,
ger upp mig själv på sätt och vis,
samtidigt som jag ger mig själv livet,
- ja du kan kalla det kapitulera och visst är jag feg.
Men vem skulle inte vara det?
Jag går en omväg,
och ber om perspektiv.
För tillsammans med dig är jag stark.
En helt vanlig...
...onsdag på Skolgatan :-)
Livet är allt bra!
:D
Då när blir om och om blir varför...
Jag vill berätta för dig om all hennes potencial
om alla hennes drömmar
om den kraft som fyller hennes händer
men framförallt vill jag berätta om den oändliga kärlek som väntar och växer inuti henne
som väntar på dig:
för allt har hon att ge
och du är hennes mål
för hon viskar ditt namn i skydd av nattens mörker
jag ser henne inte
men jag hör hennes läppar forma ordet.
Hon vet vad hon har att ge
och det lockar känslan att bli till handling
för när längtan trycker på finns ingen återvändo
då blir hon stark
för all hennes potencial
den som du så länge sett
genom slöjor av dimma
den finns där för dig att ta del av.
Så när du sitter här
framför mig
jag ser in i din osäkerhet som speglas i dina ögon
med en bottenlös grund i rädsla
förödande rädsla
så ser jag att du älskar henne lika oändligt som jag.
Hon är din, min vän
älskade vän
hon är din
så ta in sanningen:
- för när, när blir om och om blir varför,
då är det redan försent.
Tystnad
En tystnad oss emellan,
den stör inte och du torkar bort en tår som sakta glider ner för min kind.
Det finns inga ord kvar längre,
bara en stilla tystnad som omsluter,
en tystnad som säger mer än vad du någonsin skulle ha kunnat formulerat i ord.
Oförmögen att avgöra om världen kommer rasa samman i nästa andetag,
är jag dig så nära.
I ett vakuum tigger jag på mina bara knän,
ordlöst ber jag om något som vi förlorade för länge sedan,
framtiden.
I tystnaden försvinner vårt hopp,
likt den varma sanden som silas mellan fingrarna en varm sommardag på stranden.
Och allt som finns kvar i våra tomma händer är oändlig kärlek,
men värmen är borta,
för vi vet båda,
att nu är det tid att släppa två själar fria,
en ömsesidig handling.
Och tystnaden förvandlas i ett ögonblick till en obekväm sanning,
som är svår att acceptera.
Snö...
..idag kom den!
Den första snön...mys!
Lite kallt,
lite blött,
men mysigt!
Nu är det träning med Martina som gäller och sen cellgrupp hos Andreas.
Vinter i alpen!
Ogillar...
...verkligen den här känslan.
Hatar den verkligen, det är inte kul och det enda som kan få den att försvinna är att bara släppa hela den här stora klumpen.
Önskar jag kunde se den här sidan hos dig mer tydligt, det kanske hade varit lättare då.
Igår vann du,
jag förlorade.
Nu ska jag plugga fysiologi.
Några dagar i Stockholm...
Mötte den här Donnan och hennes Mamma på stationen och vad glad jag blev :-) En sån skön och rolig överraskning. Jag fick den bästa starten på dagen!
Fortsatte till Sjöberg för Sushilunch med Daniel, massa prat och promenad och det var kul och skönt att ses igen. Var lite mör i benen efter att ha prommat typ heeela Sollentuna fram och tillbaka. 
Kollade in nya centrum och väntade in Rebecka. Kaffe och choklad i alpstugan tillsammans med Susanna. Ännu mer prat och hemmakänsla i magen.
Kilade vidare hem till Nisan och spanade in hennes fin fina lägenhet och fick varmt the och kärlek i soffan.
Fredagen bjödpå chill på Sturebadet, lite shopping och mer sushi :-)
Vidare färd ner mot Linkan med Johanna och Anders och en toppenhelg med dom :-) 
Idag har mamma och pappa varit här, vi har gjort Tornby och jag har en varmare känsla i magen.
Jag är lite starkare,
men trött,
och glad för att jag är jag,
och att jag är så lyckligt lottad och välsignad.
Tack!
Ihåligt bankar hennes lilla hjärta i bröstet
Hon andas in din utandningsluft,
den är varm och fuktig.
Men hon känner dig inte,
det är tomt under hennes händer.
Ihåligt bankar hennes lilla hjärta i bröstet.
Alkoholen rusar hennes kropp och får själen att längta efter det som är evigt.
Du känner förändringen,
att hennes händer inte längre smeker dig,
du tar något som hon inte längre vill ge.
Hon är inte där,
spelet är över och kvar finns bara ett tomt skal,
och du gör henne illa med all hennes tillåtelse.
Ett iskallt dött hjärta tar emot det som förväntas smeka en människa varm,
men din beröring får henne att vilja kräkas.
Allt når sin kulmen och hon kapitulerar och du flyr.
Kvar finns en trasig själ som kunde ha kallats min,
men jag känner inte igen den flickan som sitter där i mörkret,
med tårarna rinnandes ner för kinderna på den våta kalla asfalten,
Vem är hon?
På torsdag möts vi.
Martin Timell...
...förvandlades till Pappa Rudolf,
med stor säkerhet KOMMER min tavellister ramla ner,
eftersom dom sitter efter konstens alla regler med,
fina betongplugg,
exemplariska borrhål,
kanonbra skruv,
i en GIPSVÄGG
Och det är bara så typiskt mig,
att när jag upptäcker att det är en gipsvägg,
så skiter jag i det,
för nu ska ju listskruttarna upp,
jag har ju bestämt mig,
och jag skulle ju fixa det här,
så Emma borrar och pluggar och skruvar upp dom med mina BETONGVÄGGREJER,
i hopp om att det dröjer en stund innan dom ramlar ner,
för nu skulle dom ju upp.
Hon kan den där kvinnan :-P
(envisa dumma gris)
behöver jag säga att jag såhär innan förfesten sitter och läser om mollypluggar och gipsankare,
för NÅGON gång ska jag göra om skiten.
Men man lär sig av sina misstag eler hur var det,
MEN jag försökte och såhär blev det:
Dom tomma tavelramarna ska få något motiv så småningom :D
Nu är det Carola, en flaska vin och några bira som gäller,
jag ska supa bort mina krossade hantverkaredrömmar ;-)
Åh Mickey att du inte fattar vad du får
Jag vill att du ska stanna varenda gång du går
Åh Mickey att du inte fattar hur det är
Så se på mig Mickey
Vad jag vill ge Mickey, se Mickey, se hur det är Mickey
Ikväll ska vi skaka rumpa!
:D
Nu ska ovven fram!
Jag är en Skrutt!
Har ätit helgfrukost, A-fil med svartvinbärssmak och nu är jag inne på andra koppen kaffe.
Scrollar lite bloggar, har slängt in en tvätt och väntar på energi att klä på mig.
Jag är bitter, ledsen och ganska uppgiven och tänker fan.
Vill inte tänka fan,
men åkte som en magnet tillbaka till ruta ett och jag blir stum.
Varför varför varför....det suger sååå hårt,
och jag förstår faktiskt inte,
nej det gör jag inte,
någonting växer inuti mig och jag är så arg.
Det var inte såhär det skulle bli,
om jag ska förklara mitt inre med en bild så tänk hur du tar sand i handen på en strand och låter den silas genom fingrarna, försök sedan samla ihop alla små små sandkorn igen och försök stoppa sanden men den rinner bara igenom....
Nyhetsmorgon pratar om Sydafrika,
och jag vill bara fly. NU!
Okej dagens dos av attack...
Igår bjöd dagen på mycket fixande med lägenheten,
spikade fast kablar längs listerna och planterade om växter.
Kvällen bjöd på en kväll i kyrkan med nya bekantskaper,
intressanta vinklingar och kaffe.
Korsordsmarathon på Salas vardagsrumsgolv och väldigt intressanta genusdiskussioner.
Nu ska jag pallra mig ur soffan och ta mig ut i regnet och promma med Evelina :-)
Sen kanske det blir fika på stan, systemet och tentakravall ikväll.
Men det bästa den här helgen är nog ändå korvgrillningen i ett regningt eklandskap som väntas imorgon, den ser jag fram emot och en kväll i soffan!
Skönt att man lever här och nu :-P
Skrutt är var jag är...
Linköping - Norrköping
Du ser på mig,
jag vet att du granskar mig för det gör du alltid,
som om du önskade att du skulle hitta en ny dimension i skuggan av mitt inre,
något djupare,
något klarare,
där du skulle kunde landa.
Men jag lever i tanken på en framtid,
blundar för din inre kamp,
och drömmer oskyldigt
medens du varsamt formulerar de oundvikliga orden i ditt inre,
ändrar tonläge,röst och intensitet för att mildra det som komma skall.
Om jag skulle vilja förstå vad du döljer bakom din flackande blick,
ett enda ord av din tanke;
Du måste gå,
då hade jag inte varit kvar här längre.
Men kroppen känner det som själen förtränger,
och dina ord förblir outtalade.
Och så länge tystnaden smeker,
tvingar jag de stumma orden att bli din handling,
för att belysa sanningen,
den som känns men inte finns,
och allt,
ja allt är bara ett sista uttryck för min totala maktlöshet.
Min vilja är tvådelad,
så stark - viljan,
så sårbar - sanningen.
Och i ett sista försök att vinna tillbaka mitt liv,
tvingar jag dig att lämna mig.
Och sakta kommer kraften åter,
men en liten del,
förblir alltid död,
och kommer aldrig mer åter.
För du hade rätt...
Promenad i regnet,
åsiktsdiskussion
en stund på stan,
blind av svartsjuka,
återhämtning och mat,
Bonde söker Fru med finingar,
helande skratt och massage till Mammas Pojkar,
jordens mest flummiga dag i skolan tillsammans med Gruppen :-)
En bra dag helt enkelt.
:D
Det är lättare när du sätter ord på dina tankar,
för då ser jag skillnaden tydligt,
slår ner blicken mot boken i min hand,
du skulle aldrig ens ta i den,
och så är det bara,
endst för mig att acceptera,
och det får mig att vilja gå.
fastän du redan lämnat.
Orden svider i mina ögon,
innebörden bränner,
insikten helar,
det var rätt.
