Idag...
Morgonpromenad,
Matlagning,
Norrköping,
Grupplunch,
VFU-redovsining,
Kaffe och kaka med Jennifer på trappan,
Snabbvisit hos Elin,
Plugg,
Middag och cellgrupp hos Isabell,
Nu sova!
Bra, bra dag!
:D
Värm mitt hjärta i din hand
Du är mitt hopp,
all min längtan sätter jag till dig,
jag förtröstar på dig,
jag ber,
svik mig inte,
bär mig,
låt inte mina fiender vinna och triumfera sin kraft.
Befäst sanningen;
den som hoppas på dig blir aldrig sviken,
den som tror ska inte stå tomhänt.
Mitt hopp,
min vän,
det är allt jag har.
Så lär mig dina vägar,
låt mig se dina stigar,
led mig i din sanning.
Du som möter när jag tillåter,
du som andas din kärlek i ett kallt inre,
när jag öppnar mitt hjärta.
Ständigt hoppas jag på dig.
Värm mitt hjärta,
tina det i din hand,
och forma mig i kärlek,
för du är stor,
så stor i ödmjukhet.
Psalm 25:1-10
Ännu en...
...ledig dag,
började med en förmiddagspromenad i skogen,
badade och chillade hemma,
ingen ro alls...är le på att va ledig,
råkade elda lite scones i mikron,
det luktar apa i min lägenhet :-P
Cyklad över till Elin och Joel som opponerade rapport,
Joel var en ängel och ritade bönderna Björn och Bengt till redovinsingen på torsdag!
En kaffe senare bar det av till campus för att hämta ut lite böcker och fika med Eve,
Finkaffe,
finsmörgås med brie och salami,
finprat ;-)
Fortsatte min kväll på tjejjoursmöte,
kända och okända ansikten,
lite mer att göra :-)
Ramlade in för en Erik och Andreaskaka och lite sällskap innan cyklen fick styras hemåt i en ganska så kall och fuktig linköpingsnatt!
Nu är jag inte trött... :-P
Såhär KAN det se ut när Joel och Elin har sina mest kreativa stunder ;-)
~
Allt faller med orden
Hör min egen röst,
andetagen smeker lätt din kind,
fingrar som vant leker över ditt bröst,
letar sig neråt och landar.
Hör dina ord,
men ingenting sägs,
för vi vet,
att allt faller med orden.
Vi berör,
varandra?
Rör vid dig och mig.
Ett klingande skratt som förlorade sin kraft,
när orden fick mening,
en avisande hand,
och du hör plötsligt tystnaden eka.
Jag hör min egen röst,
hör din röst,
hör hennes röst,
hennes skratt som genomljuder allt.
Besitter inte kraft att förändra någonting,
så jag reser mig med all min längtan från din sida,
och går mot framtiden.
Stark?
~
Nu är det...
bokat, 50 minuter skön massage, en förmiddag i vit fluffig morgonrock, tofflar, harmonisk musik, kanske smoothie i handen, nersjunken i en fluffig fåtölj och Mamma och Johanna....! :D
Den 30.e bär det av till Stockholm för en skön förmiddag på Sturebadet och förhoppninsgvis lite tid att träffa dom som saknas nu, säga hej då till Nisan som åker till Afrika för att nämna en.
DET SKA BLI SÅ SKÖNT!
:D
Tillbaka...
...lite halft på banan.
Dagen bjöd på promenad i eklandskapet tillsammans med Erik och Andreas :-)
Så skönt att känna att jag orkar gå och röra på mig igen, utslagen Emma lever igen, tacksam!
HALMbalsrullning, Erik var expert och ihärdig :-)
Hur ska vi göra nu, HALMbalen SKA upp på den andra.
Men OM vi gör såhär...
Det här kan bli JÄVLIGT tungt...
Vi kämpas faktiskt ganska mycket,
vi hade halm överallt,
och jag skrattade så jag grät.
Sen klättrade vi i träd istället,
jag i dom små för jag är nybörjare och vill inte bli lyft upp till första grenen,
Erik och Andreas i dom stora träden för dom är långa, starka och har babianarmar. 
Livet på en pinne!
Sen pluggades det,
fikades med Jossan,
och chillades med Elin.
Nu är jag trött!
Det är höst...
och du ser världen med andra ögon,
mina blå ser fortfarande vårens motiv,
samma vackra bild,
men ur ett annat perspektiv.
Jag vill vara långt borta,
när du är nära,
önskar att jag vore nära,
när du är inte är här.
Och du frågar mig varför jag är kall,
varför mina ögon är så svarta?
Svaret uteblir för du har redan en sanning klar,
men du vill inte se,
den som är min.
Jag gömmer min sanning långt inne,
och glömmer var jag lagt nyckeln.
Tystnaden ekar mellan oss,
och jag ber dig,
säg ingenting.
För jag ser,
och jag hör,
alla mina sinnen känner,
det som du gömmer i din röst,
det som du försöker skugga med ditt leende.
Jag hör vad som döljer sig i din handling,
för det är en ny höst,
du har dina mål,
du ska framåt,
vidare och förbi.
Det finns dom som är tysta,
när dom faller,
men det är inte jag,
tystnar jag har du förlorat,
och då kommer jag inte tillbaks.
Har du sagt det...?
Du förändrade mitt liv,
imorgon kan det vara försent,
framtiden vet vi ingenting om.
Du förändrade mitt liv,
mitt liv blir aldrig så som det var innan dig,
och jag är tacksam.
Jag skulle aldrig vilja vara utan den upplevelsen det har varit att få möta dig.
Tack för att du går med mig.
Österlen, sommaren 2009
Jag ser det snöar...
...iallafall i Stockholm säger ryktet, det spär ju bara på mitt pepparkakssug :D
Emma ska till skolan idag och bara tänka positiva tankar....och sen by the way så ska jag skaffa en sån där röd pensionärsdosett som jag kan stoppa alla mina tabletter i (Elin julklappstips :-P)
Sen har jag ju glömt att säga att jag sökt beteendevetenskap till våren, efter all praktisk och Emmas ångest över läraryrket så finns det nu en utväg. Vi får se....
Nu ska jag mixa min soppa och gå till Coop och köpa ingefära och citron...Ewas häxbrygder ska provas :-)
Kram banan!
Pepparkakssug
Nisan har dragit igång julmysplaner,
(sen att hon kommer vara afrikabrun det glömmer vi just nu :-P)
mailandet har börjat,
och jag fick värsta suget efter pepparkakor och brieost,
och sist men inte minst GLÖGG!
Adventsljusstaken,
julduken,
småtomtarna :-)
Det blir jul i år igen,
fast om ett tag!
Jobbigt
Ligger invirad i två filtar i soffan,
tända ljus,
och Ernst på tv.
Envis förkylning botas med sömn och mängder av the,
ohälsosamma (?) mängder vätska och sömn,
hur kan man sova så mycket?
Ska pallra mig iväg till skolan imorgon,
mitt kära Linköpings Universitet,
inget Norrköping,
SAKNAR PLUGGANDET HÄR,
så är det bara. (punkt)
Och så var det här med drömmarna:
Resandet: Ge mig Afrika....nu!
Märkandet: Min mening och för evigt.
Behöver lite hjälp med tillfrisknandet,
lite bönekraft för att få bli frisk tills på fredag.
Ska krypa ner i sängen nu,
saknar sig så sjukt mycket.
Kram och godnatt!
Drömmar
Smet in på biblioteket i lördags,
trivs där,
går längs de långa raderna av böcker,
drar mina fingrar längs ryggen på böckerna,
så många ord,
ett spektra av känslor,
stor lycka och offantlig sorg,
allt ryms.
Funderar på vilken bok som ska få dela sina ord med mig den här veckan,
det är psykiatrivecka på biblioteket,
Ditt inre centrum av Marta Cullberg Weston fick följa med hem.
En bild från hennes ord har stannat kvar,
Du sitter och tittar mot ett skogsbryn när du plötsligt ser en rörelse. Långsamt så lösgör sig en gestalt ur skuggorna. En person framträder och kommer vandrande mot dig. När personen kommer närmare inser du att det är du själv.
Vad är det du ser?
Vad känner du inför dig själv när du iakttar personen?
Är du nöjd med den du är?
Kanske slitna frågeställningar,
uttjatade ord,
självkänsla vs självförtroende,
men ständigt aktuellt,
allra helst när fotfästet glider,
blicken viks undan i något som kanske kan kallas skam.
Vågar vi se oss själva?
Det är dags att börja drömma igen,
öppna upp hjärtat för vinden som vill ta tag,
för hjärtats slag som viskar - du är värd!
Våga tro på hoppet,
stå upp för det som är jag,
ge min röst och mina ord luft.
Vill andas drömmar igen.
~
Viljan var så stor,
att få möta där du tar slut,
belysa det som ögat ser,
och som får hjärtat att krampa,
en spegelbild av en tomhet,
ett eko i döda ögon,
resonans i en evighet,
var förlorade du glädjen?
Tomma ögon söker,
ett mål,
något som består,
men som återigen fastnar i din återvändsgränd,
upprepning intill kall känsla av frustration.
Längtan att få ge ett svar,
ord utan eftertanke,
utan omvänd dragkamp.
En öppenhet vi aldrig mer kommer uppleva,
jag lägger sten efter sten på dess plats,
snart är en oändligt hög mur klar,
tillräckligt hög för att skydda?
Ett ögonblick,
en verklighet att glömma,
små andetag i din närhet som du delar,
men inte jag,
det var aldrig jag.
~
Tanken...
...på dig är lockande, nära och helt omöjlig,
men jag njuter en stund.
Nattmacka och sen sova! :-)
Ska vi plocka körsbär...
lite småtaggad sådär!
:D
Lika singel som Jesus...
...det är kvällens motto,
oavsett om vi somnar i sängen,
eller vi går ut och skakar rumpa,
ja eller bara äter en oliv :-)
Våra rumpor som är traditionellt byggda ;-) Som Mma Ramotswe skulle ha sagt!
Och just nu läses Korken flyger av Barbro Lindgren högt....och Nöken är vårt största samtalsämne, blir inte bättre.
- Kaffi sa Nöken? Ingen Kaffi? :D Nöken regerar!
Och idag återtog jag Campus Linköping,
Ellen fick bjuda på kaffe,
choklad,
och finprat med Elin.
Nutidskorsord och DN på bussen till Norpan,
sol, sol, sol, sol!
Ganska lungt tempo överlag just nu,
tar allt lite som det kommer.
-
Dom bleknar så sakteliga,
ärren som du smekte med din tungspets,
obeskrivlig njutning,
blandad med salta tårar.
-
Tonight I will rock you gently!
Dags att fredagsfixa, javisst!
Idag:
du möter i tystnaden,
gör mig starkare,
och självständig.
Ett steg är en seger,
måste se det så.
Biblioteket i Linköping...
...kan ha dom skönaste och häftigaste fåtöljerna,
Elin och jag provläste i lördags.
Cred för organiserat plugg på en lördag, javisst!
Vi råkade synka vårt besök med franska alliansen eller nåt sånt som hade 90.års jubileum,
det var inte tyst någonstans....
Emmas Bill Bryson bok och Ipoden, fint sällskap.
Lättnad
Så mycket som har fått luft den här helgen,
jag är helt slut,
totalt uttömd,
tröttheten är nödvändig,
bryter ner mitt försvar,
släpper,
faller,
visar det som annars är dolt,
så väl förpackat.
Idag släppte det,
allt brast,
och jag är så tacksam för det,
för den fördämningen av tårar som fick brista.
En liten rödgråten skrutt stod brevid A idag i kyrkan och sjöng lovsång,
vi snurvlade båda två,
av olika anledningar,
och jag lät mig få bli tröstad,
en hand,
en axel,
inga ord,
men helande sång som löser upp.
Och L som gör mig så stark,
som får mig att orka,
som ser på mig,
som tar min hand när vi enade går fram för att ännu en gång bekänna det som är det viktigaste.
Mat hos kollektivet,
förmådde inte ge någonting alls,
är slut,
ett litet samtal med en främling,
sänkte min röst,
vill inte dela.
Träning,
välgörande,
peppande skivstång,
fick utebli,
varmt, varmt bad fick ersätta.
Det viktigaste,
avgörande idag,
så många år av instängd sorg,
ord som aldrig uttalats,
så svårt,
så mycket kärlek,
men så lite luft.
Resultatet blev en strimma hopp,
en känsla av frid,
ett klippblock upplöst.
Ännu en gång rödgråten skrutt som fick fin uppbackning utav två änglar,
lättnad,
bönesvar,
och sorg över en insikt som jag inte vill veta av.
Botswanakänsla, the, Ebbe och filt fick livet att komma i fatt och leendet kunde sprida sig igen.
Nu sitter jag med mina tända ljus,
min lägenhet,
min musik,
din närvaro,
och ett beslut att fullfölja.
Ett farväl är taget.
Tårarna är slut för nu,
en omtumlande helg är till ända och jag ska sova.
Älskar er så innerligt,
jag kommer tillbaka.
Storhet som överstiger allt.
Värk...
...det är fasen inte så ofta Emma gnäller över att det gör ont men nu är det sådär som när vi packade lägenheten...det gör ONT.
Ska sova bort allt nu.
Kram och natt!
Det känns som...
...som jag fått en ny kompis och det är jag glad för.
-
Borde inte,
vill egentligen inte,
är lite rädd,
men tar ett steg till ändå,
trampar dig på tårna,
du vänder dig från mig och går,
väljer bort.
Jag spelar ett spel,
ett spel ingen annan spelar.
Vi har beträtt laglöst land.
Vill bara slippa,
för hur länge ska jag orka se?
Hur lång tid ska insikten få ta?
Den som finns där i bakhuvudet,
fast fortfarande så långt borta.
Kom fram, konfrontera mig,
jag vill vara klar.
Måndagstradition...
...kan man nog säga att våra måndagsdejter börjar bli.
Lovisa, jag och Elin försöker tillbringa måndagskvällarna tillsammans och hittills har vi lyckats. Förra veckan var vi på bio och ikväll har vi myst, druckit the och pratat hemma hos Elin. Skönt att få lite tid tillsammans och en mysig måndagskväll att se fram emot är inte helt fel.
Nu slår regnet mot fönsterrutan och det känns verkligen höstigt, det är delade känslor, både skönt och lite ångestladdat.
Ska krypa ner i sängen och värma mig under mitt täcke.
-
Längtar efter rörelse.
- Du förstår vad gör,va?
Det måste du bara göra.
Självklart är sanningen en annan.
Men Du måste bara förstå.
Säg att du förstår.
