Jag är hos dig igen,
för jag ser dig,
och jag hör dig,
det är oundvikligt,
du är mig så nära,
men samtidigt så långt borta,
som alltid,
distans är ditt förnamn,
för du är aldrig nära,
på riktigt,
alltid påväg,
konstant rörelse,
du hittar inte din hamn.
Och du kommer gå ifrån mig också,
i ditt sökande,
insikten gör ont,
vissheten gör mig stark,
för du vandrar den rastlöses väg.
Ber dig stanna,
låt allt falla min vackra,
är så innerligt trött på din fasad.
I min tystnad,
avgör jag om kraften finns,
om viljan räcker,
är så farligt nära att bränna mig,
men jag har lärt mig,
jag är ingen,
ingen som du kan spela ditt spel med,
jag spelar inte efter reglerna och det vet du.
Snart få även mina lungor luft,
hög höstklar frisk luft,
kantad av röda och gula löv,
daggvått gräs och soldränkt dimma.
Och då går jag,
med stadiga steg,
lämnar jag det som du inte stänger dörren till,
och reser,
så långt bort.
Men doften försvinner aldrig.
Norpan i bilder
Tror vi alla börjar känna oss som ett med labbrockarna,
börjar få lite rutin på att skriva labbrapporter,
åka buss,
sova utan att attackera den som sitter brevid eller dregla. 
Delar av grupp C labbar, eldar sedlar med t-röd på, javisst!
Och när vi inte labbar sjunger vi på föreläsningarna, kanon i "fyra hörn anda" om vattnets kretslopp, javisst!
Och om vi inte sjunger så bygger vi båtar, segelbåtar, ubåtar och hangarfartyg, javisst!
I frigolit, Emma och Sandra gick lösa och skenade med sågar och limpistoler, javisst! 
Pyssel! 
Vår eminenta segelbåt, Kroatienseglingen satt bra i ryggmärgen och Erikas tröstande ord om att båten inte KAN välta tack vare kölen på båten, nu gjorde vi en jätteköl! Javisst!
Det är inte mycket att klaga på,
kanske de två timmarnas pendling,
kanske.
- hellre havregrynsgröt i Linkan än oxfilé i Norpan ;-)
Men idag när vi letade experiment till onsdagens lektion och hittade en hel bok om Mamuttar ja då är det värt det,
mamuttar med flygglasögon,
mamuttar med dykardräkt,
Harregud vad vi skrattade,
:D
...
...Men döda mig långsamt då....!
Livet i sin storhet, i sin glädje och i sin kamp.
Jag börjar släppa,
vi river våra murar.
Det är så skönt.
När minsta...
..lilla rörelse är ett mirakel,
när varje leende som letar sig fram är en vinst,
ja då är livet nära,
få höra dina ord om din tro,
TROTS sjukdom och kamp,
i en andakt med psalmsång, tända ljus och värme på arbetstid,
ja då är livet ganska bra.
Och när vi sjunger den här sången tillsamman medans vi styr med alla nattrutiner och jag böjer mig ner och sjunger nära ditt öra, låter orden få tränga djupt in i dott inre.
För när Gud sade ordet som skapade dig.
tror jag han tänkte såhär,
du är någonting,
du kan någonting,
jag älskar dig just som du är.
Ett snett leende letar sig fram och jag böjer mig ner och kysser dig ömt på pannan där du ligger på skötbordet,
Du ger mig så mycket,
så mycket kärlek!
Tack!
Ibland är gamla ord bäst,
Försöker av allt jag har,
försöker vila i min väntan,
vila i all min stora längtan,
för du hör och du ser.
Du viskade så ömt i mitt öra:
- Våga, Emma!
- Våga vänta,
vänta tryggt,
för snart gryr dagen,
och den ljumna våren visar vägen,
det kommer nytt,
för allt återföds.
- Och jag hör varje skrik, jag ser varje tår och jag känner all din smärta.
Jag delar dig.
Vila i din väntan, Emma.
Stilla ska mötet ske,
för livet skiftar så fort,
så fort att det nästintill kvävs.
Men jag skingrar din rädsla,
och sår hopp,
hopp för framtiden,
den som väntar.
Så min älskade,
vila i din väntan,
ja vila i din tro.
För det gror,
det som nu slumrar,
det gror.
Kan vara...
Whos gonna
walk you home, tonight
Whos gonna stand by your porch,
stay til the lights go on
tonight
its driving me crazy
...höstens finaste och sorgligaste låt.
Nu är det regnkläder, mysbyxor och Nisan som väntar!
Helg
åker från Linköping med Norah Jones i öronen,
prommade,
sov,
läste och bestämde mig.
Jag ska göra en Nisan :-)
Inget zoo, inget hotel i helgen bara en sjuk flicka,
hopaps på att slippa sjukhus iallafall.
Kan bli en väldigt seg helg,
men jag kanske behöver det också.
Jobba är faktiskt som balsam för själen sometimes.
Få pyssla om och bara låta tankarna gå förbi.
Ska påbörja mitt bussmarathon nu.
Trevlig helg :D
Konflikt...
kan inte bestämma mig för om jag är ledsen eller förbannad eller rentav bara uppgiven eller en jävla blandning.
Är arg,
jag vet det,
skitförbannad,
men vill liksom förtränga det,
för jag vill inte,
för det går inte.
Så jag stoppar in det så långt in det bara går,
du vet så där jättelångt in,
och ett tag har det arga trivts där inne,
men nu kryper det ut och sipprar fram,
det vägrar ligga kvar,
det är liksom emot naturlagarna.
Och allt kommer över mig,
helt oprovocerat och gör så att tårarna tränger fram.
Och det enda jag kan få fram är fa-an.
Det var inte värt det,
fan heller.
Så små saker får det att brista,
Sofia Karlssons röst,
ett ord,
orsakade jordbävning,
idag,
det bubblar och bara väller över.
Vill bara lägga mig ner och skrika och slå och vråla ut att jag vill ha mitt liv tillbaka.
-
Och när jag är normal och inte är knäpp så är jag i Norrköping,
idag har jag labbat hela dagen igen :-)
Förenat zink och jod,
det pös och rök.
Åkte hem,
läste,
fixade,
fick överhettad hjärna så jag gick ut och gick i full regnutstyrsel, det regnar massor jämt här.
Tvättade,
hittade torkrummet, det var ju en seger, javisst!
Nu kan även Emma få torr tvätt, grattis!
Hade cellgrupp och planerade taktil kupp till nästa torsdag ;-)
Det var mys, tända ljus, hembakat bröd och kakor, kaffe och fina människor.
Slutade med att Emma låg i Andreas knä, blev ett med ryamattan och fick massage, bra avslut på kvällen!
Och nu borde jag sova,
ska till skolan imorn på Vuffe-info, sen blir det Stockholm för en jobbhelg.
Lite hotelvistelse och lite zoo och lite bad.
Överlag mår jag bra om bara mitt knä skulle vilja sluta göra ont så jag kan träna, ja då, då, då, då skulle allt va bra :-P
Fy vad jag är bitter,
och när jag skulle be om din hjälp,
ja då fanns jag inte.
Mmm så kan det gå.
Förbaskad fluga här inne som snart ska döööö!
Emma behöver sova, NU, det är akut!
vill slåss eller nåt,
överjävligt hårt vill jag slåss!
Ledig eftermiddag
Kenwood, Elin och Emma gjorde ett toppenjobb!
Efter en förmiddag i labbrock igen, skapandes moln i PET-flaskor, vulkaner och annat skojsigt,
(ja även om andra gruppen fick alla coola experiment)
hade jag och Elin labb här hemma.
Jag bakade havrekakor och Emma B.s goda bröd i min egen russintappning.
Sen kom Elin och bakade grahamsbullar med mig.
Att jag brände ena plåten och att havrekakorna flöt ut som värsta koblafforna, ja det struntar vi i.
Vi bakade ju iallafall! 
Vi har bakat bröd (Ja det är ett bröd vi håller i :-P)
Elin i 50-talsförkläde och Kenwood på diskbänken!
Efter bakningen blev det plugg på balkongen med te och kakor, fint!
Jag susade iväg till träningen och ramlade in hos Sala för kvällsfika, trevligt det med.
Så går en dag och kommer aldrig mer...!
~
Fick verkligen inget sagt idag,
jag hade tre saker på mitt hjärta,
inget lät jag komma ut,
det ligger fortfarande kvar där och väntar.
Så enkelt men så svårt,
vill så gärna kunna jag också,
men det är en kamp.
För jag vet att jag är värd det,
jag ger och jag borde få,
men jag kan inte,
bara öppna och säga som det är,
jag är beroende,
jag behöver,
jag skulle vilja,
men då är det jag, jag, jag och allt försvinner.
Det är inte så viktigt,
faktiskt,
men samtidigt kan det vara avgörande,
fast bara för mig,
bara för mig.
~
Vill bli fri,
enda tanken just nu,
men vad är frihet?
En tanke växer,
är det dags att åka nu?
Dags att dra,
fortsätta,
på min väg.
Vilken härlig dag
om Emma hade svårt att sova inatt, det kan jag skriva under på...
kaffet rusade i hennes inre.
Men jag har överlevt dagen ändå.
Ganska schysst dag i Norpan,
speciellt en fin lunch i solen på trappan,
helt okej gruppmöte.
Det kommer bli ett intressant grupparbete,
jag kommer få stå upp,
kommer få vittna och prata om dig,
få förklara,
och du kommer lyssna,
jag vet.
Sov gott på bussen hem och mötte sen upp min personliga bokhandel i stan,
ett sommarvackert linköping,
som bjöd på glass från Bosses och skön prat med Anna på gräsmattan jämte domkyrkan.
Avslutade dagen med en Elin och Emma promenad runt Rydsfemman i en ljummen sensommarkväll,
skratt, prat och samförstånd.
Nu sitter jag med tandborsten i munnen och ska sova,
ja det ska jag.
Sova med ett stort hjärta,
ett trött hjärta,
ett ömt hjärta,
som längtar,
men som ska bli bättre på att känna.
För idag gav jag upp all förödande vilja och bara levde.
Det räckte för att göra en fin dag!
Natten!
...en svår dans till din röst
Hörde du mig?
Rösten jag döljer,
Jag frågar dig,
ställer frågan i förbifarten.
Tror inte du hör mig,
min röst försvinner i mitt genomträngande och krävande väsen,
jag är bara för mycket,
orkar inte se.
För jag skriker åt dig när du inte ser,
slår mina knytnävar mot ditt bröst och faller ner på knä,
gråter över mitt behov av att skydda mig.
För vi har gått,
lämnat det som var,
det som fanns.
Sanningen är den att jag väljer att spela en roll som inte klär mig,
men jag har svårt att acceptera,
och det får mig att vilja dansa de svåra stegen,
får mig att vilja värma mitt inre med varmt rödvin,
snubbla över stenarna och gå Ågatan ner,
cykla i dimman,
förföra och förleda mig,
in i berusningens vackra värld,
där jag får vara dig nära.
Upprepningen skär i mitt inre,
det är den som skrämmer,
för ett år sedan höll jag krampaktigt i din hand,
du spelade och jag sjöng,
Winnerbäcks röst:
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.
Vi satt där tillsammans fast du hade gått,
jag var kvar,
men du hade lämnat.
Vi stämde så illa,
men sjöng vackert,
vi rörde vid varandra,
och du fick mig varm med dina andetag nära min hals.
Natten är inte varm längre,
kylan kryper in under skinnet,
allt blir så påtagligt.
Du besitter fortfarande känslan.
Du har dina moln,
och jag kan inte skingra dom,
och jag kan inte låta dom vara,
Jag har mina ord,
som du sa.
Det vi inte förmår
det är inte så,
det är värsta är att jag inte orkar börja om,
inte en gång till,
vet att du talar sanning,
du leder med varm hand,
är tacksam,
men det är bara det att jag inte orkar börja om.
Men du viskar i mitt öra:
Don't give up
It's just the weight of the world
When your heart's heavy I
I will lift it for you.
Förminskar och glömmer din storhet.
Öppna mina ögon,
Herre,
för allt det vi inte förmår sätta ord på.
Vad gör du nu för tiden?
Sånt här gör jag just nu, hänger i komårdens skogar, bygger atommodeller, lär mig vätebindingar, polära kovalenta bindningar, labbar och försöker hänga med. Disskuterar barn, familjer och lär mig östgötska, ja det är lite av vad jag gör just nu.
Annars är nolle-p över, två roliga veckor, men jag är klar.
Träning i fredags och sen dans,
ja du läste rätt,
chockad?
Jag med :-)
Lovisa fick oss att gåå och dansa lindy allihopa,
så där stod vi,
Andreas, Jag, Simon, Micke och Joel,
åh vad roligt vi hade.
Trötta och svettiga kröp vi ner i soffan allihopa med kaffe och godis. Mys!
Idag blev det morgonprom, en dag på stan och städning av gamla lägenheten tillsammans med två finingar. Goa skratt och skön känsla i magen.
Vad ska jag göra med mitt liv?
min motivation försvann.
Förblindad
Låser mig vid mitt överflöd,
vanan gör mig girig,
tar allt för givet som inte är en självklarhet.
Mina ögon gruasas av mitt begär,
förblindas och du bleknar bort,
skapar en vallgrav.
När ska mitt eget verk ta slut?
Min egen kamp,
förd mot mig själv,
för att förtjäna kärlek, vänskap, pengar och bekräftelsen.
När ska min egen kamp få tappa kraft?
Låt mig få kapitulera inför din storhet.
Så du får komma nära,
in under min pansar,
dit jag inte ens letar mig in själv.
Viljan är så stark,
min vilja,
min kamp,
mitt egna verk,
mitt luftslott.
Men Herre,
när mitt eget verk är över,
när jag andas din frid,
då får du chansen att skapa det du vill se.
Men hur?
förtröstan,
förtröstan på dig,
Gudsförtröstan,
hoppet som aldrig bleknar,
tron på att du ska förbarma dig,
inte visshet,
utan bara en strimma av hopp,
min tro.
Gör mitt hjärta mjukt
Värm mitt hjärta i din hand,
gör det mjukt och formbart,
skapa i mig det du vill se.
Ge mig ödmjukheten,
skänk mig den som en gåva,
inte för att jag förtjänar,
utan skänk av din nåd.
Befria mig från den kamp,
en kamp om att förtjäna,
kärlek, bevis och storhet,
en kamp jag för mot mig själv,
och det mörka.
Gör mig följsam,
lös upp den kramp som lamslår,
gör mig ödmjuk.
Gör mitt hjärta mjukt,
och lär mig din väg i kärlek,
till andra,
och kanske framförallt till mig själv,
ty jag hoppas på dig.
Ps 25
Oändlig storhet
Du kommer aldrig förstå vidden,
av det som sker.
Viljan finns inte,
och det lämnar en sorg svår att belysa.
Förstår inte hur,
och kommer aldrig förstå varför,
det förunderliga,
storheten,
som rymmer en individ.
Så många ärr,
spår av livet som smeker, sliter och drar,
så många spår,
av det som var då.
Konturerna suddas sakta ut,
och det är dags att gå,
det är dags att lämna.
För sanning flyter ihop med historia,
och bilden blir suddig.
När mina minnen inte är dina,
när orden mister sin styrka och sin innebörd,
då dina ord bleknar.
Jag lämnar nu,
En tystnad,
som talar,
säger allt,
och du äger den.
För bitarna faller på plats,
får en sanning som du aldrig gav,
och allt,
ja, allt förändras.
Ett skal,
av något som fanns,
så många lager,
skikt att ta sig igenom,
med olika tjocklek.
Och längst där inne en liten skärva av hopp,
den lilla glöd som aldrig,
nej aldrig falnar.
Jag ber,
blås liv i den lilla elden,
ge den liv,
mitt liv,
mitt hopp.
~
Var vill du ha mig?
Jag är för dig.
Du evige klippa.
~
Dricker min...
...starka kaffe, lyssnar på musik, jag laddar om.
Har haft en fin fin dag i kolmårdens skogar,
kom hem med barr, lera och jord överallt.
Ikväll ska det lekas,
jag ska va nykter,
jag är trött,
en väldigt tidig morgon,
en sen kväll.
Väntar på att medecinen ska lägga sig i magen,
Doktor Göran ringde igår,
jag fick min medecin som jag skulle ha för ett halvår sedan,
jag får lika ont i magen av den som för två år sedan,
fick dock lägre dos och höjer mer succesivt så jag kanske kan klara det bättre den här gången,
håller tummen.
Ännu en medecin som gör att jag inte grejar alkohol.
Är detta ett tecken?
Mjo men det var väl allt just nu,
antingen så blir det här en toppenkväll eller så är Emmas energi numera officiellt slut.
Kaffe?
Åt helvete...
...jag hatar att bli reducerad till ingen.
uppenbarligen genomskinlig.
Succesivt har du ställt mig längst bak,
och jag är så arg,
så jävla ledsen,
och förbannad.
Sjukt förbannad,
så arg,
okontrollerbart,
sammanbitna käkar och ett kvävt skrik.
Det är bara jag och min jävla ilska.
Jag blev omsprungen och ramlade in sist över mållinjen,
fan ta dig,
du la ett stort jävla krokben framför mig,
det är inte rättvist,
tycker att spelreglerna är sjukt fula,
vad sägs om lite sanning?
Du ljög mig rakt upp i ansiktet.
Får bara säga grattis, grattis så jävla mycket och jag menar ingenting.
Och det här är bara början.
Jag vill bara dö.
Fan...
ljuger nog mest för mig själv,
för vem vill se,
allt det där man trycker in allra längst in i garderoben för att slippa ta tag i.
Och jag vet att jag kommer stå där,
på andra sidan,
med kläderna sorterade,
men inte ikväll,
inte ikväll.
Ikväll är jag bara arg,
så jävla arg.
Befria mig?
Solen skiner...
och jag är morgonpromenerad för första gången och väldigt klar för att åka till norrköping.
Lite stolt faktiskt, ganska mycket stolt, jajamännsan!
One way or another
efter en skön, slapp fast dock intensiv dag på balkongen med näsan i ekologiboken så sitter jag här på min svarta ryamatta och myser i mjukisbyxor.
Har lärt mig masssor idag, om jord, stenar och vatten.
Som tex. de två vanligaste jordmånerna i Sverige, podsol och brunjord...barrskog och lövskog, alla olika lager, förna, humus, ja you name it baby.
Och jag är lite smånervös för inte är jag nån som kan det här, men jag har faktiskt tyckt att det har varit intressant i hela fem timmar idag. Så det kanske finns hopp! :-)
Imorgon är det föreläsning om atomen som gäller!
Har chillat omkring hela dagen och mått bra, pratat med Daniel, varit lite småbakis, myst. :D
Sen drog jag mig iväg i solen och prommade femman och så iväg för grillning i Ryd med Nollegruppen. Åh vi har så kul, vet faktiskt inte om nollan har hälften så roligt men jag skrattar så jag har ont i magen. Det är ett helt underbart gäng, verkligen!
Vår allas Peter!
Peter bränner sig mer :-P
haha!
Jamenvisst!
Två sekunder innan Emma slår Andreas i huvudet?
Emma tar sig en smakbit av Andreas...Andreas..hmm jaa njuter?
Ömsesidigt ;-P
Top Gun,
Top Fun,
Va f'n är Gun?
Imorn blir det förfest med gruppen och sen får väl vi faddrar partaja själva när nollan drar på kravall!
Natt min skatt!
- lite tomt är det,
fyller mitt inre,
med värme,
med kärlek,
med mig.
Vet ingen sanning,
men den kommer så nära,
när du är här.
