Bäst just nu
Lööövely,
idag log du mot mig,
du väckte något inom mig med din blick,
nästa gång möter jag dig,
du går inte ensam.
Då var det gjort... :-)
Firrade mitt tal idag med min älskade Lovisa som stöd, tack tack tack!
Och jag är nöjd, jo då det är jag, jättenöjd!
Höjde min röst och pratade från magen och höll i händerna så det inte skulla synas när dom darrade.
Vi hittade till Norrköping också,
kursen är igång,
jag har förenat grundämnen i form av modellera,
lärt mig vad grundämena har för kläder på sig :-)
Och lekt med stenar och lärt mig både, granit, gnejs och glimmer!
Jag komemr bli en naturnörd hoppas jag!
Och så nollar vi,
trivs,
stormtrivs!
ÄNTLIGEN!
Tack tack tack, igen!
JätteFia!!!
Ikväll ska jag sansa bort alal kakor, jäää!
Önskar...
...att det ledsna inte skulle göra så ont,
önskar att det fick släppa,
så jag kunde få höra din röst lite högre,
du viskar,
men jag hör dig inte,
eller vill jag inte?
Vill kanske inte höra och acceptera det du säger,
fast jag vet att du har helt rätt.
Borde vara tacksam,
jag är tacksam,
men det värker,
och jag ber,
ta bort denna växtvärk,
låt mig få se längre,
ge mig perspektivet.
För du går framför,
du går bakom,
- du omsluter mig,
för det gör du väl?
Tvivel,
får mig att ödmjukt falla ner på knä.
Din röst var trött,
och du har nog visat mig en sanning,
pusselbitarna har fallit på plats,
fast jag vill inte se motivet som det resulterade i.
Ge mig mod att våga se,
styrka att hantera,
och vilja att gå vidare.
Lägger all min vilja i dina händer,
befria mig.
Åh så...
...skönt!
Mitt hjärta är lättare,
efter fem timmar,
te,
filtar,
och kuddar,
mitt hjärta är lätt!
En varm hand...
...på ryggen idag gjorde allt,
du höll mig kvar precis sådär länge som jag behövde,
och du drog handen över mina axlar,
jag vet att du finns.
Tack.
Förändring
Förståelsen kommer mer och mer,
samtidigt som smärtan ökar.
Och ibland tar det över,
tårarna faller och paniken spränger.
Trycket lättar när tårarna får rinna längs kinderna,
så varma,
och så salta.
Tröttheten sprider sig i hela kroppen.
Jag kämpar så hårt för att inte behöva se,
för jag vill inte ta i det,
ser inte hur jag ska kunna ändra,
ändra det som är,
och det som var.
Håller så hårt i er,
ni är som skört glas i mina händer,
så nära att krossas.
Men så dyrbara,
insikten att ni är det viktigaste för mig,
så är det inte för er,
men för mig.
Jag har inte det andra.
Vem som orsakat eller bär skulden i det finns det inget svar på,
ser bara en anledning till det som är så ömt och svart.
Och jag kläder dig i den trygghet jag inte äger.
Glömde...
...en klockren från igår,
- Jag är inte sådär prinsessig jag är mer som Byggare Bob eller nån!
/Emma och Anna fikar
:D
Solen skiner idag!
Torsdag
Fortsätter min symaskinsorgie med att sy köksgardiner, det gick inte liiika bra men nästan, nästan!
Dom hänger ju där iallafall,
där dom ska,
och köket är inte lika bländande vitt längre.
Skrev på mitt tal,
är ganska nöjd,
och mycket, mycket nervös,
känns overkligt.
Cyklade ner till Anna,
prat på soffan,
takeawaykaffe och kaka på coffehouse,
kloka ord,
Dagens replik: Du är verkligen dålig på att göra saker för din egen skull.
Kanske dagens sanning...
Jag cyklade iväg till träning och hamnade på ett steppass,
inte min grej,
inte alls,
det var liksom jag och "skogshuggarmartin" (ditsläpad av sin tjej, säkert) längst ner i hörnet som stod som frågetecken,
och skrattade,
att va helt lost får en helt annnan innebörd :-P
Kvällen fortsatte hem till Josef och Jonathan,
Anna, Andreas, Mats och Elin kom och vi kikade på film,
drack kaffe och åt kaka och banan.
En cykeltur ner till NH i regnet för att lämna av Anna.
Min dag.
- har liksom inget mål,
motivationen sinar,
och jag vet inte vad du säger,
håll mig bara,
håll mig,
låt mig få andas,
andas din luft.
Vill bara att det ska vara över,
men vad?
Vill bara förbi,
stå på andra sidan,
andra sidan vaddå?
Mitt liv?
Springer ifrån mig själv,
känslan äter upp mig innifrån.
Vad är min drivkraft?
Allt blir så fel och så snett.
Underverk
Det har verkligen skett ett underverk,
helt otroligt,
jag fattar det inte ens själv.
Jag Emma "otåligsomengris" har sytt två förbaskade kuddfodral på symaskin :O
Alltså det kanske är svårt att förstå,
men det är helt jävla otroligt :-)
Dom är inte snygga någonstans,
och inte perfekta,
och inte vackra,
men dom är mina och jag har gjort dom och jag är så sjukt stolt!!!!!!!
Man vet aldrig vad som kan hända en onsdagskväll :D
Jag har slutfört massa projekt ikväll,
var så glad när jag kom hem idag så energin bara bubblade.
Tog tag i de lösa elsladdarna och spikade fast dom längs listerna,
kopplade in alla skarvsladdar och doser som jag köpte idag på Andreas, Antons och min stadsvandring.
Jag kan,
ja-a jag kan!
Mina kudds!!!! Jäää!
Tyget på väggen som blev lite inspiration.
Ja dom är där i soffan nånstans :-P
- och jag vet att du inte gillar dom,
jag vet det,
men vet du,
det skiter jag i,
så fullständigt,
du har ingen rätt längre,
inte alls.
Fick träffa Andreas idag,
och jag blir så glad,
vi chillade runt med Anton på stan så han skulle börja hitta lite, ny som han är.
Vi mötte upp Elin och Victor för en fika på Berget...mumma kaffe!
Sen cyklel hem,
spelade Bond och sköt varandra brutalt i nån timme och Emmas standardkommentar blev:
- MEN VÄNTA....jag har inget vapen, vänta jag tryckte på fel knapp :O Skjut inte ÄN!!!! VÄNTA!!!
Andreas och Anton var snälla och sköt mig inte hela tiden, bara nästan.
När Josef kom hem satt vi i soffan och skrek lite smått, och så erkände jag mina brott av kidnappning av Josefs tröja ;-)
Så länge det finns liv så finns det hopp :-)
Imorgon ska jag sy gardiner, träffa Anna och hänga lite med Andreas kanske.
By the way så får jag läsa det jag ville i höst, nu ska jag bara knåpa ihop det sista på mitt anförande för 400 lärarstudenter...varför sa jag JAAA!?!?!?!
Nu kan faktiskt hösten få börja, glädjen är tillbaka och jag är lite kompis med mig själv igen.
...det är liksom jag och Jack Johnson, det är bara så....
Dripp dropp...
Tillbaka i Linköping på ritkigt nu och du anar inte vad skönt det är.
Samtidigt som dum oro gnager och sätter sig i kroppen så är jag hemma, mitt hemma.
Ett nytt hem,
mitt hem,
som jag boar in mig i för fullt.
Myser i soffan med tända ljus.
Elin kikade förbi när fastighetsskötaren hade varit här och skojat och jag letat rätt på tvättstugan och faktiskt tagit mig in i den också.
Vi fikade och pratade,
pratade om att det allt känns lite konstigt,
lite halft,
fast skönt,
fast tomt.
Tror både Elin och jag inser nu hur mycket ElinEmma det har varit och så lite Elin och Emma.
Cyklade ner på stan och uträttade ärenden i "morfar Prosten anda" och cyklade och tränade.
Och där har vi det,
glädjen kom tillbaka,
lyfta tung skivstång och svettas järnet det får mig att le.
Nu har jag avsnuskat mig och imorgon kanske jag kan börja civilisera mig igen efter tre veckor av kvalificerad ledighet från både skola, jobb, dusch och normala rutiner :-P
Klipporna har blivit besökta båda en, två, tre och sex gånger!
och allt ja,
ja allt är glömt,
och allt som inte kan glömmas sitter i varenda cell i min kropp.
Gör den så tung.
Och du hörde när jag slog i botten,
när huvudet landade mot väggen,
så lite fick allt att brista.
Det är så...
..sjukt frustrerande,
jag vill bara krypa ur mitt eget skinn,
sätta av huvudet,
och försvinna.
Bjuder Stockholm farväl...
...med ett sting av vemod, jo sannerligen känns det lite i hjärtat.
För det gick så fort,
jag hann med så lite,
men jag har upplevt så mycket.
Nu är det dags att sätta tänderna i nästa kapitel på denna sommar.
Ännu en dag av kvalificerat chillande,
börjar bli bra på det nu :-P
fast kroppen gör ont,
när allt släpper,
det är som hela våren och början av sommaren har slagit mig i huvudet,
läser,
packar,
springer,
umgås.
Idag kom regnet när jag sprang spåret,
det totalt öste ner,
men regnet är välkommet när det resulterar i ett varmt bad med en kopp the, en bra bok och tända ljus,
regnet bjuder på mys :-)
Somnade i soffan och sen tittade Nisan förbi och pratade,
vi låg i varsin soffa och ventilerade,
fint!
Det är något som kommer saknas enormt,
kan hon inte bli en ständig inventarie i Linkan?
Nu ska jag kila över till Helena efter attt ha plockat iordning här hemma för avfärd tidigt imorgon bitti.
Blir nog nån dag på landet och sen Linköping till helgen med Elin för att plocka ner lägenheten.
...du andas frid in i min kropp och jag reser mot framtiden,
en framtid som är min,
jag äger min tid och den är bara min,
till för dig att använda.
Imorgon blir det Norrköping igen!
Vill bara säga ett grymt stort lycka till den bästa killen jag känner,
hejar på dig min vän:
Du är viktig och oersättlig även om du är långt borta, snart!
en framtid som är min,
jag äger min tid och den är bara min,
till för dig att använda.
Imorgon blir det Norrköping igen!
Vill bara säga ett grymt stort lycka till den bästa killen jag känner,
hejar på dig min vän:
Du är viktig och oersättlig även om du är långt borta, snart!
Min finaste skatt
Äger verkligen den finaste skatten,
glädjen som vi delat,
skratten som fyller korten,
blad efter blad,
snö, sand, vatten, is, kossor, fagervik, smara,
allt,
i gemenskap,
obetalbart,
påhittigheten,
busigheten,
hängivenheten i leken,
och mitt i allt står ni,
ni är början,
grunden,
allt!
Tack!
Sommar...
...är det verkligen,
semester också och första semsterdagen firades med sovmorgon och chilldag,
sen kom Elin.
Min älskade Elin,
vi gav oss ut på äventyr som började som en enkel promenad,
och slutade i trälig vildmark ;-)
vi hamnade ute i skogen och hade skitkul!
Leriga och gräsiga kom vi fram till coop efter ett antal timmar.
Mat inhandlades och god dricka sen firrade vi burgare och parkerade oss med drink och mat i kvällssolen!
Drink och vinyl!
Efter några glas vin hade vi nog uttömt de flesta samtalsämnena till mina grannars glädje?
Elin fotar och missar Emmas huvud :-P
Deg?
Sen bakades det rabarberpaj och Nisan dök upp och förgyllde kvällen!
Vi kikade på Masjävlar och garvade oss igenom första halvan av filmen,
sen slutade det med att alla tre kramades i lilla soffan,
den tar i slutet den filmen.
- och inatt lämnar jag,
ja det gör jag.
Vi ger varandra så goda råd,
fina ord på vägen,
men vi lever inte som vi lär,
vi lyssnar inte alls,
slår dövörat till.
Var finns du och var finns jag?
Vi vet båda,
egoismen,
kärleken till sig själv?
Är jag inte hel kan jag aldrig hjälpa dig.
Hjälp till självhjälp,
är det vi?
semester också och första semsterdagen firades med sovmorgon och chilldag,
sen kom Elin.
Min älskade Elin,
vi gav oss ut på äventyr som började som en enkel promenad,
och slutade i trälig vildmark ;-)
vi hamnade ute i skogen och hade skitkul!
Leriga och gräsiga kom vi fram till coop efter ett antal timmar.
Mat inhandlades och god dricka sen firrade vi burgare och parkerade oss med drink och mat i kvällssolen!
Drink och vinyl!
Efter några glas vin hade vi nog uttömt de flesta samtalsämnena till mina grannars glädje?
Elin fotar och missar Emmas huvud :-P
Deg?
Sen bakades det rabarberpaj och Nisan dök upp och förgyllde kvällen!
Vi kikade på Masjävlar och garvade oss igenom första halvan av filmen,
sen slutade det med att alla tre kramades i lilla soffan,
den tar i slutet den filmen.
- och inatt lämnar jag,
ja det gör jag.
Vi ger varandra så goda råd,
fina ord på vägen,
men vi lever inte som vi lär,
vi lyssnar inte alls,
slår dövörat till.
Var finns du och var finns jag?
Vi vet båda,
egoismen,
kärleken till sig själv?
Är jag inte hel kan jag aldrig hjälpa dig.
Hjälp till självhjälp,
är det vi?
Jag är så...
..sjukt partysugen!
Sådär så jag vill sätta på mig min röda ovve, kravallsandalerna och bara vältra mig i sommaren.
Men imorgon så kanske...
fast Stockholm är inte Linköping. 
Men Elin och jag kan ändå,
ge oss lite pipa,
några sommardrinkar så ska vi nog kirra en kväll,
om det så ska va med Rolandz!
Inatt är du min perfektion
Inatt är det inte kärlek,
inte ikväll,
min älskade,
nu spelar åtrån sitt manus,
briljerar med sin skicklighet.
Dina tunga målmedvetna andetag smeker min glödheta hud och jag skälver under din tyngd.
Vrider mig i ditt grepp,
outhärdlig njutning.
Naken i dina händer ber jag blottad om mer,
tigger.
Ingen fråga om framtid,
bara ett enkelt,
desperat,
nu,
törstar,
svälter
och trånar,
efter min perfektion,
inatt är det du.
inte ikväll,
min älskade,
nu spelar åtrån sitt manus,
briljerar med sin skicklighet.
Dina tunga målmedvetna andetag smeker min glödheta hud och jag skälver under din tyngd.
Vrider mig i ditt grepp,
outhärdlig njutning.
Naken i dina händer ber jag blottad om mer,
tigger.
Ingen fråga om framtid,
bara ett enkelt,
desperat,
nu,
törstar,
svälter
och trånar,
efter min perfektion,
inatt är det du.
Semester
Ja snart, snart är det ledigt.
Jag kan inte koppla av,
det är helt omöjligt,
igår blev jag ensam hemma,
fick smått panik,
ensam...
Vet att jag behöver det,
och alla verkar vara borta,
jobba eller ha annat för sig,
och här sitter jag,
efter ett glas vin, god onyttig mat och med en drink i handen,
med ett hjärta stort som en hel ocean.
Och jag vet det är hormonstorm,
jag vet,
hatar det,
men vet.
Vet att jag måste bort,
men musiken smeker så skönt,
måste lämna det här,
känner mig så splittrad,
av så mycket vilja,
så lite frid.
Uppraggad på jobbet idag,
jaha,
mitt framför chef och raggmannens fru och barn,
svin.
Så fult gjort,
så hemskt,
framför ögonen på henne,
jag skulle ha sparkat väsentliga delar av honom om jag var hon,
allra helst när han trodde att jag och chefen var gifta och att lillskrutten var vår dotter,
Vad har du för rätt?
Vad ger dig rätten,
att ens snudda vid det som inte ens är inom ditt räckhåll?
Förbannad.
Drar till landet,
hoppas på luft,
om inte annat kroppsarbete,
det kanske släpper då...
Det måste släppa.
Ge mig nu:
Jag behöver göra nåt med mina händer,
NU!
Nä det är verkligen dags för mig att sova,
sista dagen imorgon,
sen blir det Elin och utgång!
Jaaaa!
Sa någon semester?
Kaffeeee?
Morgonkaffet på jobbet...
...serveras med denna text,
den är så slående,
oavsett om man kan prata med munnen eller inte.
Hör mig!
"I wish I could save you like Idgie saved Ruth"
Lite kär...
... jag allt!
Det går liksom inte att vara annat,
hans ögon,
hans röst,
som mötte när jag ramlade hem från jobbet nu ikväll,
Grrrr blandat med mums...
Ögon och örongodis :-P
Lyssna bara:
Här är han slående lik ett minne,
ett fint minne.
Då var det en gitarr istället för en fiol,
och vi sjöng "kom änglar" med Lasse Winnerbäck och drack rödvin,
men det är ögonen,
samma djupa bruna ögon.
Det var tider det.
...
Var finns du?
Jag söker förtvivlat,
för jag vet att du är där,
förnuftet
Så nära,
men så långt borta.
Vill finna tiden,
springer,
jag rusar,
hjärtat slår,
så förbannat hårt,
längtan
Finner ingenting,
går sönder,
kapitulerar
För mitt i allt finns du,
du ser mig,
du hör mig,
du springer straxt bakom mig i mitt hjul,
du omsluter mig,
hela mig.
