Grupparbete på hög nivå
Emma och etc eller hur var det nu efter Emmas försening på 45 min imorse så har grupp eqvilibrium bytt namn till etc och Emma :-P
Vi har iaf grupparbetat och processat en halv rapport:
Jag diggar brassestolen :-)
IKT i grupparbetet, javisst!
Kaffe?
Halvnakna män...
...har det varit gott om i min säng den senaste tiden :-)
Spikmattan har varit het och det är många som provat,
vissa med mer smärta,
andra med mer njutning.
Vissa med mer smärta :-P
Imorgon...
..får vi se om han ringer, har efter mycket om och men tjatat till mig telefontid med Göran på US. Jag tvivlar på att han ringer, han har ju ignorerat mig i ett antal månader nu.
Men han ska få veta att han lever, den dumma apan.
Alltså att han inte vet vad han ska göra det är väl inte så konstigt, jag är ju värsta specfallet det vet jag, men att bara skita i det. Det gör mig så arg. Trots att han fått alla journaler och all info.
Jag är inte döende, inte alls, jag är stark och orkar ringa och tjata, men om inte?
Stackars alla dom som faktiskt är sjuka...
Ikväll blir det till att skriva lapp med kom ihåg grejer och googla.
Kunskap är makt!
Förtröstan i praktiken
Känner en lycka svår att beskriva,
en lycka som hänger i en tunn sytråd,
men samtidigt är förankarad i det mest solida berg.
Klamrar mig fast,
men släpper.
Självständig?
Kryper tillbaka.
Beroende!
Förtröstan i praktiken,
förströstan dragen till sin spets:
Lägga bort jämförelsen, kampen och självständigheten?
Ni som är mina skydd,
min tillflykt.
Jag hör din röst,
så klar och varm,
den säger:
Ja min älskade,
ja, släpp taget.
Jag måste låta dig få komma in under trots att det gör ont,
inte om,
utan när,
när det värker.
För det kommer det göra.
Insatsen är svindlande hög.
Förtröstan i praktiken,
att våga,
våga släppa taget.
Gran Canaria April 2007
Du finns där ute,
jag vet,
du finns.
Insatsen är svindlande hög.
Förtröstan i praktiken,
att våga,
våga släppa taget.
Gran Canaria April 2007
Du finns där ute,
jag vet,
du finns.
Glädje!
Jag ser dig inte,
du står bakom mig men jag vet redan innan,
innan jag vänder mig om.
Värme.
Jag vet att du ler,
hör det.
jag känner det i kroppen,
känner hur dina ögon glittrar och hur leendet sprider sig över ditt ansikte.
Vilken gåva att dela den glädjen.
Malin och Emma äter citroner från trädet på gården och skrattar!
Stellenbosch SA 2007
Kylskåpspoesi
Tentan är avklarad och det gick bra tror jag :-)
Sommaren har kommit till Linköping och jag är trött i huvudet, vill kliva ur mitt snurrande hjul men det är skitsvårt.
Sol på altanen, en bok, vill bara sova.
Bjuder er på godbiatr från vårt kylskåp så länge:
Min personliga favorit!
Tentaplugg
Nu ska jag ta tag i det sista tentaplugget inför imorgon...
Lite bilder från onsdagen när det som var värst, när vi inte ens orkade lyfta kaffekoppen, när Elin snodde den varma mjölken och gjorde choklad, när vi skrattade åt allt, när vi fyllde hela tavlan med lärterorier, när Emma somnar på Lovisas säng.
Men imorgon är det över, imorgon!
Igår...
...var Elin, Lovisa och jag på stan...vi kopplade bort tentan med att prova kläder och fika :-)
Elin och Emma förlorade sig själva i studentklänningar och liknande på MQ och hade grymt kul i provrummet! Vi försökte desperat komma på en anledning till att köpa finklänning men kunde inte för vårat liv komma på en enda :-P
Men kul var det :D
Räddande ängel...
..var den här Herrn idag som gav min cykel en renovering när jag stod med platt däck efter Gudstjänsten idag.
Väldigt tacksam trots att jag fick erkänna att jag inte kunde själv :-P
Tack!
...
Nu lämnar jag in för ett tag,
har ingenting,
verkligen ingenting att ge.
Tom.
Och visst ser jag,
och visst hör jag,
men jag vill inte,
inte alls.
Och därför gömmer jag mig bakom plexiglas.
Var försvann jag?
Sätter ner en fot, min fot.
Önskar dig lycka till.
Ljuger för dig.
April 2008:
Den här texten kommer tillbaka till mig gång på gång, försöker minnas den när jag rusar:
Brev till en okänd:
Jag hoppas du ser mig den dagen.
Jag vet att jag kommmer vara en av många,
min självkänsla låg omgiven av vackra människor.
Se mig, du som ser mig för den jag är innanför.
Se mig du, som känner mina tankar, som delar min fruktan, min ångest och rädsla.
Jag hoppas du ser mig,
du som ser mig för den jag är,
för den som jag inte alltid förstår att jag är.
Tala till mig du som ser att jag är vacker.
Tala med mig du som ser mina blonda hårtestar och blåa ögon.
Byt dina ord med mig, du som ser den jag känner.
Se mig,
du som ser glädjen som sjuder inom mig.
Tala till mig,
du som ser det glittrande i mina ögon.
Håll mig,
du som ser djupet och vidden.
Håll mig och släpp mig aldrig.
Sollentuna, April 2008.
Saknar mina finingar:
Ska vi dra?
Existens
Faller inför dig,
landar mjukt,
bekänner mig chanslös inför mig själv.
Accepterar min svaghet,
ge mig mod.
Ser min styrka och lägger fram den,
ger till dig att använda,
som en gåva.
Ber om din kraft,
kraft att hantera det jag själv inte klarar av.
Är liten,
liten i din famn.
Spänningar släpper och rinner av,
kampen är över.
Jag måste inte kämpa,
du finns.
Andas i din närhet
Cirklar
Mitt liv,
nu,
är cirklar.
Jag går runt,
runt,
ja,
dansar kanske rent av.
Dansar genom innerlig glädje som fyller hela mitt inre,
vidare till det lägre,
som inte är så lågt,
vågar knappt säga det,
men jag faller inte lika djupt,
så som då,
är det sanning?
Du fångar mig,
likt en vän,
som aldrig suddas ut.
Blir förd,
och förförd,
lockas,
du lockar,
men vad är verklighet?
Valsar på bryggan med din hand stadigt i min rygg,
ser du ljuset?
Det magiska månljuset som får min kropp att skälva under dina händer,
ser du det mörka bakom det glittrande i mina ögon?
Vågar du?
Tre cirklar som går in i varandra,
tre som ger olika,
som möter på tre punkter,
olika.
Törstar.
Konkurerar med mitt tålamod,
slåss mot min kontroll,
kapitulerar inför det vackraste,
och släpper,
jag måste släppa.
Håller jag hårt kommer allt gå sönder,
så jag släpper.
Rädd för att förlora det vackraste i mitt liv,
finns chansen att vinna?
Kanske vinna mest över mig själv.
Kämpar,
försöker släppa,
och lever!
Helgen 2.0
´
När den värsta baksmällan lagt sig från fredagen och SOF-kortegen rullat genom stan gav vi oss iväg till Eriks landställe, hela gänget :-)
Emma och Elin vid en av sina checkpoints!
Lovisa, Simon, jag och Elin vid stenen.
Korvgrillning på paltanen.
Jag, Andreas och Elin.
Promenad: Andreas och Lovisa leker med kamerorna :-)
Simon och Jonathan förser sig med lunch.
Båtåkning av hög klass.
Jonathan och Erik har koll :-)
Lovisa och Andreas
Ankarproblem, Erik, Andreas och Simon fixar.
Framme, iland, kakor, sol :D
Josef och Anna testar hur man bäst blöter upp kakor i munnen, när kommer avhandlingen? ;-)
Andreas chillar, en liiiten stund!
Simon chillar massor!
Kakorgie:
Andreas
Elin håller hårt i kakorna ;-)
I väntan på trerätters:
Jag, Simon och Anna vilar ögat lite.
Josef, Elin löser Soduko, Emma försöker engagera sig.
Andreas och Simon läser frågor.
Fylls av känslan av att vara väldigt lyckligt lottad och tacksam över fin fina vänner!
<3
När den värsta baksmällan lagt sig från fredagen och SOF-kortegen rullat genom stan gav vi oss iväg till Eriks landställe, hela gänget :-)
Detta mötte oss efter att Simon och Lovisa tagit oss fram på slingriga vägar till Oxelösund.
Vacker solnedgång, grillning och lite spel stod på schemat.
Vacker solnedgång, grillning och lite spel stod på schemat.
På söndagsförmiddagen blev det promenad, klättring och kottkastning.
Andreas, Simon och Erik.
Andreas, Simon och Erik.
Lovisa, Simon, jag och Elin vid stenen.
Korvgrillning på paltanen.
Jag, Andreas och Elin.
Promenad: Andreas och Lovisa leker med kamerorna :-)
Simon och Jonathan förser sig med lunch.
Båtåkning av hög klass.
Jonathan och Erik har koll :-)
Lovisa och Andreas
Ankarproblem, Erik, Andreas och Simon fixar.
Framme, iland, kakor, sol :D
Josef och Anna testar hur man bäst blöter upp kakor i munnen, när kommer avhandlingen? ;-)
Andreas chillar, en liiiten stund!
Simon chillar massor!
Kakorgie:
Andreas
Elin håller hårt i kakorna ;-)
I väntan på trerätters:
Jag, Simon och Anna vilar ögat lite.
Josef, Elin löser Soduko, Emma försöker engagera sig.
Andreas och Simon läser frågor.
Fylls av känslan av att vara väldigt lyckligt lottad och tacksam över fin fina vänner!
<3
Helgen
I slutet av förra veckan var det SOF här i Linkan, (studentorkesterfestivalenförallaoinvidga).
Vi invaderade på fredagskvällen efter en dag med pluggning och solning på mossmattan på baksidan. Efter blodpudding, pyttipanna, sommardrinkar och lite crazydans bar det iväg.
Vi invaderade på fredagskvällen efter en dag med pluggning och solning på mossmattan på baksidan. Efter blodpudding, pyttipanna, sommardrinkar och lite crazydans bar det iväg.
Sköönt på paltanen!
Moonwalk :-P
Först förfest hos Johan
Sen det bästa, Elin och Emma sumobrottas något runda under fötterna, jag trodde ärligt att jag skulle dö och kissa på mig, jag har aldrig skrattat så mycket.
Så komiskt!
Dags för semenarium.
Först förfest hos Johan
Sen det bästa, Elin och Emma sumobrottas något runda under fötterna, jag trodde ärligt att jag skulle dö och kissa på mig, jag har aldrig skrattat så mycket.
Så komiskt!
Dags för semenarium.
Blottare...
...är jag numera...imorse när jag vaknade efter ännu en natt med ungefär hälften sovda timmar av vad jag brukar sova...så släpar jag mig in till badrummet och gör det jag ska göra för att sedan gå ut och klä på mig. Då ser jag att det regnar...attsingen, jag som ska knata 2.5:an.
Går in på mitt rum och drar på mig ett par brallor för att sedan dra upp persiennen för att kolla HUR mycket det regnar. Där står jag väldigt naken med persiennsnöret i handen när jag ser att HÄXHATTEN står på balkongen tvärs över och röker och att karln höjer handen och vinkar till mig. Vinkar till en väldigt naken Emma med persiennsnöret i handen och en ganska påtaglig känsla av pinsamhet. Fy fy fy fy...jag vill inte.
Jag vill inte visa upp min kropp för häxhatten som inte ens har vett att låtsas att han inte ser mig när jag är totalt pucko i huvudet och tror att jag är själv på jorden.
Såhär i efterhand så är det liiite kul, men ytterst lite, jag skäms fortfarande och jag kan ju säga att mina persienner är konstant nere nu. Det är mörkläggning som gäller ;-)
Natten och adjö!
Tentaplugg...
...nu har vi sparkat igång.
...
Förlorade spelet,
du vann.
jag har vetat det hela tiden.
Kan inte dela din glädje.
Inte nu,
kanske sen,
men inte nu.
Tappar mina pärlor,
försökte hålla er i min famn,
jag tappade allt.
Ni gled ur mitt hårda grepp,
som sand rann ni mellan mina fingrar,
jag kämpade så mycket,
men du såg aldrig,
min kärlek kvävdes.
En liten del av mig dör.
Ni är vackra, så mycket vackrare.
Allt det jag inte klarar det klarar du,
och jag vet att jag har fel,
så fel.
Varför alltid denna återvändsgränd?
Ständig återvändsgränd.
Natt
Sometimes I call out Your name,
but I cannot find You.
I look for Your face,
but You are not there.
By my sorrows, Lord,
lift me to You,
lift me to Your side.
F. Ortega
Håll mig i din hand.
När vinet smeker mitt inre
Din röst blir så klar,
jag hör din röst när vinet smeker mitt inre,
klart och tydligt.
Du talar till mig,
alltid,
ropar och lockar.
Ser din mun,
litet nerifrån,
du framhävs,
perfektionen är slående.
I min dimma låter jag läpparna slutas kring dina,
omsluter dig,
med det enda jag har.
Leker varsamt med tungan mot dina läppar,
kysser dig hårdare,
smakar dig,
överallt,
jag är hungrig.
Men du är alltid för långt bort,
allt för långt bort.
Lite för hårt,
lite för fort.
Jag känner hur du andas nära mig,
andetag,
vi andas i otakt.
Vi är inte på samma nivå,
aldrig.
Jag svälter.
