Så går en dag

...bara chilla och ta det lungt och va sådär cool, men det går bara inte!

Känslorna,
först de trevliga, snälla och fina,
ramlar över mig,
men byts sakteliga ut mot små svarta,
och jag kan ju inte veta,
för jag vill ju kanske egentligen bara veta,
och det var ju fel, fel, fel...
Nu var det ju dig det handlade om,
glömmer så lätt,
måste bero på åldern :-P

Jag är så oresonabel just nu så det skriker om det,

Och jag har så fel.

Citat från kvällens cell, (sådant diskuterar vi :-P): 

-Jag har PMS två veckor innan jag ska ha mens och sen har jag PMS två veckor efter mens :-P
 
Böneämne??!?!?!?

Goodbaaajjj!

är Emma just nu,
grymt rastlös.

Ledig förmiddag och jag bara går från det ena till det andra och låter allt ta över.

Lyssnar på Winnerbäck för att överrösta grannarnas förbannade musik (planerar en kupp).

Sol på balkongen,
en kaffe,
lite läsning.

Orkar inte ta tag riktigt.

Gruppen på gång in för grupparbete, bedömning,

Vad ska bedömas?
Hur ska det bedömas?

Många frågor, många svar, olika åsikter.

Process!

Träning och cellgrupp...

Vill lite för mycket och borde backa mina tankar.

Trycka på knappen, påminnelsen om att nu är det jag.

Igår stod du där,
så länge sedan,
en evighet,
nu.

Men jag är klar,
klar med dig,
iallafall i nyktert tillstånd.

Jag vill inte,
JAG vill inte,
och det har inte med dig att göra.

Jag är klar.
 

Redo att lämna dig bakom.

Du kryper in under huden på mig,
gör mig livrädd,

denna ständiga rädsla,
rädd för känslan,
rädd för att tappa kontrollen.

Jag måste.

Väntan,
tålamod,
insikt.
 
Det finns inget att förlora eller vinna,
det handlar om att leva.

Våga känna.

För du lägger dig som bomull under min hud,
skyddar mig och gör mig varm,
jag behöver inte vara rädd,
men jag är det.

Kontroll.

Ska försöka släppa och våga,

befria mig från rädslan och ge mig mod,

mod att bli fri.

Vill bara att du ska röra vid mig,
snudda vid mig,
lite försiktigt,
bara så jag känner att jag lever.

Rör vid mig så jag får känna din värme,
känna att du ser,
att du hör,
och att du finns.

Var mig nära.

Ja även när du inte är här,

var mig nära.

...såg besvikelsen i dina ögon, 
   du såg samma besvikelse i mig,
   samma besvikelse som du gav mig.

   En verklighet.

   och vet inte riktigt hur jag mår,
   känner efter, 

   bara ett lugn, 
   små varma rörelser i magtrakten, 

   njuter, 

   för jag vet att dom försvinner ju närmre dagen kommer,
   suddas ut av ljuset,
   men nu är du så påtaglig,
   och jag får vila.


Gårdagskvällen bjöd på grillning på Colonia i spöregn, men trevligt var det ändå :-) Lite mat, mer vin och skratt gjorde regnet ganska avlägset.
Kvällen fortsatte på ett lite lerigt campus där Petter spelade och Johan och jag ramlade omkring i ett folkhav och diggade.

Kvällen avslutades hemma i köket med varmkorv och brieost... :D

Idag blir det förhoppningsvis Söderköping tillsammans med finingar om Emma kan leva hela dagen, jag är ju helt oförmögen att sova på morgonen :-P
Ikväll blir det grillning och fattömning på HG, yey, om vi orkar, om vi vill, om vi ska!

..att du gör mig illa fortfarande,
..hatar att du påverkar mig så djupt,
..blir ledsen över att det skär,
..små små fragment.

Men nu är det över och kaffet är snart klart för att få hällas ner i termosen och sen blir det vovvepromenad med Helen i skogen med kaffe!

...trött och bara den där jobbiga känslan...av vad vet jag inte.

...så regnar det också och blåser. 

Prutt! 

...jag hyser otrevliga känslor mot mina grannar...

alltså det har varit knäpptyst hela tiden, nästan sen vi flyttade hit,
tills nu...
i förrgår hade dom konflikthantering i rummet intill mitt, och det lät...(när andas dom?)

och nu när Elin och jag effektiv?pluggar här hemma så drar dom igång värsta partyt på andra sidan väggen...med en bas som heter duga...det bör nämnas att dom drog igång 22.30 igår också... :-P

bör jag nämna att Pensionär 1 och 2 har stått med örat mot väggen för att lokalisera ljudet, vilka grannar det är som låter....

vilka känslor detta kan väcka...skrämmande...inte konstigt att det finns krig i världen :-P

nån som flyr från sitt plugg :-P näe då!

fadderutbildning igår, 
och när jag tittar på dom här bilderna från majfesten så kan jag inte ens tvivla på att det kommer bli

...och känner lite rosa bomull runt hjärtat med frukosten i ena handen och tekoppen i den andra och lyssnar på Van Morrissons gamla skivor på spotify.

Ett litet orosmoln flyger runt inombords, jag är lite rädd, kanske mest för mig själv.

Vädret tillåter liksom det, regnet hänger i luften och musiken tränger sig in i kroppen, det är ganska skönt.

Har lite saker på min todo-list men dom får vänta lite.
 
Har försökt på tag på kvinnokliniken ännu en gång eftersom de glömmer mig gång på gång, så liten är man. Men nu jäklar...! Han vet inte vad han ska göra med mig, jag slår vad dom det....det är därför han inte hör av sig. Typiskt.

Nä dagen får börja nu,

semenarium och fadderutbildning ikväll....

Vi från la casa önskar en trevlig dag med lite bilder från vår eminenta baksida:

en kväll som började på kvinnojouren med en ganska tung föreläsning om mäns våld mot kvinnor slutade med film och trevligt sällskap i det berömda kollektivet.

Soffmyskaos:

..helg tillsammans med Mamma och Pappa i Fagervik.

Ett vackert Fagervik, som tar form.
Ett varmt Fagervik med sol, sköna brassestolar, god mat och gott vin.
Ett fagervik med lagom arbete och lagom med plugg.
Ett Fagervik med bra musik.

En bra helg!

Nu är jag hemma och har planterat växter som jag snott från landet, lite potatis och fixat lite på vår baksida.
Hann med en springtur i spåret och sprang om...HÖR NU tre HELA PERSONER...Emma sprang om TREPERSONER!
Jag är så jäkla stolt :-P

Dog efter styrkan men men, jag spran om TREHELAPERSONER! (och dom var inte barn, pensionärer :-)

Nu kommer Elin hem och vi ska dricka te!

Imorn blir det Tranås för sista gången. Yey!

Och kvinnojouren förståss och kanske lite sällskap.

Det är ganska mys just nu!

hur det någonsin ska kunna tina inuti mig,

istid,
tjock förbannad istid

hur jag ska kunna andas.

Jag sitter fast,

fastnar alltid i min labyrint

och jag vill bara dö.  

Andnöd  

Jag hatar det,
det är så starkt,
hatar dig inte,
jag hatar det,
vet inte vad,
men vad det än är så hatar jag det.

Den situationen,
som får mig att försvinna,
blekna och sjunka till botten.

Förintas

Alltid utan förvarning.

Och det enda jag vill göra är att lägga mig ner och skrika,
banka och slå,
försvinna och låta allt bara rinna över.
 
Men jag får inte,
jag måste kämpa,

kämpa för verkligeheten,

för att inte stå ensam

kämpa emot för mina känslor är irrationella och helt omotiverade.

Osynliga

Och det finns inget svar,
på frågan varför. 

Därför tystnar jag,  
så flyr jag, 
flyr till mitt eget, 
mitt mörka,

ett skal kvar av mig  

för det är ju där jag trivs, 
det har du ju sagt, 
och nog väljer jag det här själv, 
det gör jag, 
hela tiden. 

Väljer fel,
låter känslan ta över,
alltid för ofta.

Jag är ju inte som du, 
en önskan om att vara som du,
att jag hade fått det där som du fick, 
som du fick för att du klarar av, 

för att du är stark, 
och jag är svag
  

För mig skär det,
det du har,
jag behöver det,
så förbannat, jävla mycket behöver jag det.

Och nu vill jag bara fylla mitt tomma ekande inre med rött starkt härligt vin,

för att få se stjärnorna rusa fortare än jag,
för att få förlora mig

Men det var då,
det är repris,
och det handlar bara om en sak,
och det är fel,
så jävla fel.

På ett sätt hatar jag spelet,
det där jävla spelet,
för det är så fult,
och jag passar inte in,
det är bara jag som inte kan ta spelreglerna,
för jag förlorar mig,
alltid,
jag faller alltid.

Förbannad, ledsen och arg.
 
Så jävla förbannad,
mest på mig själv,
för att jag inte klarar,
klarar av att vara,
klarar av att se.

Förbannad för att det spränger så i bröstet och att jag inte kan hantera det.

Kommer jag någonsin bli nöjd?
eller kommer denna förbannade rastlöshet och tomhet förfölja mig in i evigheten?

En tomhet jag inte kan fylla med någonting.

Rädd,
för jag vill kunna,
ledsen,
 för att du inte vågar se.

Det är min största tillgång och min djupaste svaghet,
samspel.

...och visst tinar jag men inte inatt.

..som några vet så är jag ju i Blekinge den här helgen...hmm eller hur var det nu :-P

Min nödlögn för att få ledigt den här torsdagen blev kanske lite väl stor pga. väldigt omtänksamma och nyfikna mentorer.

Min mentor på Vfu:n är ledig idag och jag har fått mina bedömningar och allt är klart så jagh kände kanske att jag också kunde få vara ledig idag. Detta var dock inget som personalen på skolan reflekterade över. Därför tog Emma tag i saken och spelade ett litet fult spel...
Emma modifierar sanningen om hennes valborgsfirande...säger att hon ska resa bort redan igårkväll...hmmm vart, ja till landet såklart, men det kändes ju lite futtigt att begära ledigt för att åka ut till St:Annas skärgård 45 minuter bort, så när jag redan fått ledigt för att jag ska åka "bort" så frågar min mentor vart landet ligger...och Emma drar till med hmm Blekinge. Sen fick jag dikta ihop värsta lögnen om hur vi hade släkt och massa annat nere i blekinge.

Vilken soppa det blev. Men ledig blev jag och skönt har jag haft det...

kurslitteraturläsning i solen,

har haft en lugn morgon med bakning till kvällens middag i Sala,

joggintur i spåret, det är så vackert så jag vill bara gråta när jag springer,

och nu är det flytthjälp som gäller, Emma, Andreas och Klas ska köra grejor.... :D

Sen är det Valborg!!!!

- Vintern rasat....!!!

Här är jag,
 ropar på dig,
 min kropp skriker.

Du ser mig,
du hör mig,
alltid.

Försöker så,
  alltid förmycket,
men jag har inga svar, 
 
jag har bara en känsla.

Känslan av att vara sist,
att inte få försöka, 
starkast,
ja,
starkast av allt,
 att förlora.

För vacker är du.

Men förlorar gör jag inte,
jag förlorar dig aldrig,
 inte förns jag förlorar mig själv.

 Var lägger jag mig själv?
 Var finns min själ?
 Vilket pris har den?

De gånger när du betyder mycket mer än jag,
och jag hatar dig då,
 svart,
ser dig knappt för min blick kan inte möta din.

För jag ser mig själv så tydligt,
och jag blir,
 så liten,
 så liten i skuggan,
 skuggan av dig,
 när du bekräftar det jag inte vill se.
 
Mod och accepterande.

  

...inte som man tänkt sig,