Så går en dag

...jag inte har, så kan jag inte heller förlora.

Och egentligen är jag nöjd med att betrakta dig på håll, 
betrakta med ett säkert avstånd.

Du såg annorlunda ut.
Inte så pojkaktig som då.
 
Kanske var det kvinnan tätt intill som fick mig att se dig i ett annat ljus.
En vacker och väldigt blond kvinna vid din sida.
Det såg förtroligt ut,
där ni satt,
dit vi aldrig kom.
 
Men du känner inte mina ord,
och jag vet att jag skrämmer dig.
 
Sen var du borta,
när viljan fanns,
var du inte där.

Fantasin spelar tankarna ett spratt.

Blond mot mörk,
mörk mot blond.
Det rör mig,
men stör mig inte.