Rörelse
Du rör vid mig,
för mig framåt,
med en säker hand,
en hand som är så svår att känna men den finns där.
Allt synes så klart när jag ser din väg,
känner tilliten till ditt verk,
för du bär mig.
En rörelse framåt som för mig allt närmre dig,
en kärlek som växer i en smärtsam sanning.
Bilden av dig blir tydlig när smärtan går hand i hand med nåden,
en förklädd nåd,
som ger kraft till rörelsen,
mot min framtid i nuet.
Förnekelse
Hon har slagit sig loss,
- dom kallar det för frihet.
Det sägs att hon har vunnit,
och hon vet att dom har rätt,
- men hon vill fortfarande leva i sin trygga förnekelse.
Hon vann sitt liv,
andetagen ger henne luft,
som medför en svindlande känsla av frihet,
en frihet som lämnar en tärande eftersmak av tomhet.
En ekande tomhet som ingenting kan fylla,
och hon vet att hon har fel igen,
alltid denna flykt,
hon vill stanna i sin trygghet och vågar inte lämna.
Smärtan som minnena besitter är välbekanta och får henne att känna sig levande.
Hon ikläder sig en roll som offer.
Insikten får cirkeln att brytas och hon ser allt så tydligt och klart,
en förutsättning för förändring.
Nu är..
är inlagan i både Eftervärme och Trofasthet klara :D Nu träning och rensa huvudet, lyfta tungt och springa långt ;-)
Idag...
...har en av mina texter blivit tonsatta, hur häftigt är inte det på en skala :D
Och min pärla har fått två nya däck, slang, luft, öppnat nav, kärlek och omtanke av min andra pärla!
Drömmar i en verklighet
Hon drömmer i tanken,
flyr en verklighet,
drömmer om dig.
Låter sig förföras i sin ensamhet,
med minnen som smeker men inte längre värmer.
Hon minns,
men innebörden har förändrats,
och bilderna sårar med sin klarhet.
Allt förstår hon,
men viljan och rösten inuti henne är svår att tyda.
Allt vill hon berätta,
hon har så mycket att säga,
och hon försöker göra sig hörd men får inte luft,
orden formas men du är inte där.
Hon lever fortfarande för dig,
hur skulle hon kunna annat?
Hon vill bära sin längtan med stolthet,
men misslyckas fatalt,
och rörelsen framåt är svårt att känna men den finns där.
En svag rörelse förnimmer hon,
men bilden av dig är fortfarande skarpare än någonting annat,
hon leker med döden,
och hon går där frivilligt och rakryggad mot en säker död,
hon tar sakta sitt farväl.
Helt seriöst...
...hemma på min gata i stan bor det en hel brunbjörn som är förklädd till hund, DEN ÄR GIGANTISK! :D
I en säng nära dig...
Igår kväll efter dagens dos av Sex and the city så hade jag och Elin fotosession i sängen med Björne, Ebbe och Tiger innan vi skulle sova, det var trång vill jag lova och Elin snarkade i natt men ack så skönt att ha denna donna på nära håll!
:-)
Valrosstanden
"Tiger är hög bilden"
Elin Ebbesnabel :-P
Hela gänget!
Lyckliga familjen
;-)
Annars så jobbas det lite, tränas tillsammans med Andreas och Anna och vi försöker leva chilla dagar med lite krav vilket inte alltid är det lättaste!
Men vi gör så gott vi kan!
Och idag efter att jag och Andreas legat på soffan i en timme och bytt viktigheter och lite tårar så cyklade vi ner till gymmet, körde hårt i nästan två timmar och landade hemma hos Anna i hennes sköna soffa för kvällsmat och några Sex and the city-avsnitt igen, Andreas sov :-P
Men det är fint!
Sanning
Salta tårar mot en våt kind,
så mycket som gör sig påmint.
Raka ärliga ord som etsar sig fast,
belyser min lögn.
Ett fuskbygge rasar,
kan inte se klart.
Förlorar mig.
Det värker ut och du håller mig i din hand.
Vill bara bli fri,
få luft under vingarna,
flyga bort från allt det som jag inte ens vill lämna.
Hon vågar knappt uttala orden,
men hon lever det,
- saknad.
Och det enda hon kan känna just nu är ett stort, stort misslyckande.
Roomservice
Emma och Tilde
Grovjobbet är gjort...
Har det gått...
Jag kan inte...
Lärande
Brudgummens tal igår fick mig att tänka,
du lär mig om kärlek,
en process,
en innerlig längtan.
För kärleken söker inte sitt,
aldrig, aldrig sitt!
Bort, bort, bort
hon ser bara det som hon inte vill ha,
hör varje ord eka,
och bara din existens får henne att tappa all kraft,
nu måste hon andas.
Tankar
Det är inte du som avgör det här,
det måste vara jag,
en så liten gest är avgörande men ändå så rör det mig inte så som då.
Frågar mig mest hur jag ska ta det? Vad ska jag göra?
Och svaret är ingenting, ingenting är förändrat, ingenting.
Det är tråkigt men det är också sant.
För,
Vem är hon?
När du väljer att se henne igen, vem är hon då?
Försöker att föreställa mig vad du ser genom att titta rakt igenom mig själv,
iakttar ytan som är din vy från åskådarplatsen.
Vad säger ytan dig?
Att bli sedd genom dina ögon är en attraherande tanke,
om hon bara visste vem du är.
Åsynen av din yta är inte lika kittlande som då,
den är hård och kall,
du är bara en fasad.
Men att få vara nära,
dela och komma nära är en himlastormande tanke,
men endast en tanke som inte bär på någon känsla idag.
Minnen kommer tillbaka ett i taget
Imorse var första morgonen jag har kännt den där känslan igen sen du försvann, varför nu? Varför var du med mig inatt? Varför ville du träffa henne?
Men du rörde mig aldrig, du var ett skal.