Värk...
...det är fasen inte så ofta Emma gnäller över att det gör ont men nu är det sådär som när vi packade lägenheten...det gör ONT.
Ska sova bort allt nu.
Kram och natt!
Det känns som...
...som jag fått en ny kompis och det är jag glad för.
-
Borde inte,
vill egentligen inte,
är lite rädd,
men tar ett steg till ändå,
trampar dig på tårna,
du vänder dig från mig och går,
väljer bort.
Jag spelar ett spel,
ett spel ingen annan spelar.
Vi har beträtt laglöst land.
Vill bara slippa,
för hur länge ska jag orka se?
Hur lång tid ska insikten få ta?
Den som finns där i bakhuvudet,
fast fortfarande så långt borta.
Kom fram, konfrontera mig,
jag vill vara klar.
Måndagstradition...
...kan man nog säga att våra måndagsdejter börjar bli.
Lovisa, jag och Elin försöker tillbringa måndagskvällarna tillsammans och hittills har vi lyckats. Förra veckan var vi på bio och ikväll har vi myst, druckit the och pratat hemma hos Elin. Skönt att få lite tid tillsammans och en mysig måndagskväll att se fram emot är inte helt fel.
Nu slår regnet mot fönsterrutan och det känns verkligen höstigt, det är delade känslor, både skönt och lite ångestladdat.
Ska krypa ner i sängen och värma mig under mitt täcke.
-
Längtar efter rörelse.
- Du förstår vad gör,va?
Det måste du bara göra.
Självklart är sanningen en annan.
Men Du måste bara förstå.
Säg att du förstår.
Omsluten
Som ett tomt blad,
så står jag här inför dig nu,
är det detta som kallas att lämna?
Att få födas på nytt,
till ett nytt liv.
Att helt oförtjänt få känna frihet i hjärtat,
upprymdhet,
trots tystnaden,
var leder din kärlek mig?
Allt detta för mig,
endast mig,
om jag så var den enda personen på jorden,
så hade det ändå skett,
ofattbart,
himlastormande,
och fantastiskt.
En längtan att få göra kärleken synlig på ett konkret sätt,
ett steg,
ett ställningstagande,
en handling med konsekvenser.
Allt för känslan,
vissheten,
och nåden.
Allt för din storhet.
Beauty that made this heart adore You,
hope of a life spent with You.
~
Nisan kom...
...och levererade en fantastisk helg.
Vi började med inflyttningsfest i 50/60-talsstil och vilken kväll det blev, många guldsjälar som bidrog där :-)
Finaste värmer hjärtat
Det blev en hel massa dans
Sa vi att det blev en legendarisk kväll MED flygpotatisrace på köksgolvet
Och guran...
En fin fin kväll blev det, javisst!
Lördagen tillbringade vi i ett höstigt eklandskap,
sedan brödbak hemma hos Andreas och sova sött i soffan.
En bra helg!
~
Det ekar inuti mig,
ett rop med resonans i ett tomt inre,
distansen går att ta på,
det är min sorg,
för du är så långt bort,
du som borde vara mig närmst.
Finns ens viljan?
Jag hör den inte,
den finns inte i din röst
känner mig besegrad,
när jag hör uppgivenheten.
För när gled du mig ur händerna?
När förlorade du ditt liv?
När tappade vi taget?
Hur ska vi någonsin hitta tillbaka?
För jag vill aldrig bli som du.
-
Är så fruktansvärt avundsjuk på er fina fasad,
jag vill äga den en liten stund,
låtsas att jag också har,
det som ni har.
Låt mig få låna ditt liv bara för en stund,
för sanningen är den du ser,
jag håller krampaktigt i det som är du,
såg en skymt,
en strimma av det jag aldrig haft,
men jag måste släppa,
man kan inte äga.
Låter orden smeka läpparna,
sjunger det mitt hjärta längtar efter,
törstar.
Sträcker handen mot dig,
grip tag,
fyll mig,
det som är tomt,
andas din värme i mitt liv.
~
Dagen då Emma...
...för typ tredje gången får frågan om hon har bebis i magen av kidsen.
Alltid lika roligt, ångestframkallande och givande ha dessa samtal med kidsen på jobbet. (Ja, jag ska åka och träna snart, ja, inga ursäkter längre)
H kommer och kryper upp i knät och sätter sig gränsle över mina ben,
ramlar lite framåt och gosar in sig mellan mina obefintliga bröst,
jag ser verkligen hur han funderar på något, (alltså det knakar nästan)
han känner lite på min mage,
och råkar klämma lite på mina bröst,
- Emma var är dina barn?
- Jag har inga barn, svarar jag.
- Men (piper mig i valkarna) finns det en bebis här inne?
- Äh nej, (förhoppningsvis, tack gode gud inte)
- MEN varför inte?
- Ehhh (här börjar det bli lite småjobbigt ;-)) för att jag inte har några barn, svarar jag.
- Är det ingen bebis där?
- Nej.
- Har doktorn tagit bort bebisen? (:-0, okej vad kom det där ifrån?)
- Eh nej det har aldrig varit en bebis där.
- Men varför, har inte alla mammor barn?
- Men jag är ingen mamma, säger jag.
- Varför är det så?
Här börjar Emma bli lite fundersam över hur hon ska ta sig ur sitautionen utan att gå in allt för mycket på blommor och bin :-P
Och den enda tanken som dyker upp i mitt huvud och egentligen det enda rätta att säga skulle ju ha varit:
- Jo det är såhär att jag har inga barn för jag har ingen att producera dom med.... ;-)
...men va fasen det kan man ju inte säga till en 5-åring med ordförståelsenedsättning.
Nej inte ens Emma kan säga så, trots att jag spöar ungarna i bandy och fia med knuff för att jag inte vill förlora...
=D
...fast bara när ingen ser.
Ibland har jag tråkigt, men inte så ofta.
Det är antingen eller...
antingen håller jag på att bli sjuk,
eller så tar alll psykisk anspänning ut sin rätt,
eller så är det ökningen av medecinen i söndags som får min kropp att må PISS!
Men det går över det vet jag ju, en vecka eller två, sen så.
Men nu,
nu är jag liten och jäkligt ynklig.
Längtar skivstångspasset ikväll!
Måndag
...är ute på VFU, helt underbart, så sköna kids, stod som ett fån imorse och hörde inte för mitt liv vad de små liven sa, dom tecknade för brinnande livet men jag förstår ju inte, dom hjälper varandra, men det går inte riktigt fram.
Men under dagens gång så släppte det, och vi kommunicerade riktigt bra.
Jag har lärt mig tolka G som säger kallt till ALLT, se när han tecknar mjölk och vatten.
Jag har övat att uttala A, O och I med T genom att titta på bilder, denna lilla sparv som charmar ända in i hjärteroten. pprepar
Blivit spöad i fia med knuff av en liten kille och fått känna den där lilla, lilla handen som söker.
Kvällen bjöd på träning med allt för lite energi.
och där kom den där låten,
den som säger allt just nu,
som förklarar varenda liten känsla.
Väser med sammanbitna käkar ner i golvet,
- Du får inte ge upp nu, för du är så nära slutet, du är påväg, du tog ditt första steg, min älskade.
Kvällen bjöd på bio, sommaren med Göran och ja den va sådär, mest pinsam, men vi skrattade :-)
- upprepar om och om igen, jag har inte förlorat så länge jag har mig själv.
Stänger nu,
skyddar,
går nu.
Lite bilder
från dagen:
Linköping invaderades av små tält med mat från hela världen, mumma! 
Fika med Joel på Domkyrkans gräsmatta, kaffe :D
Avkoppling!
Nu faddertack!
Blåbärskaka
Tror stenhårt på att man måste bunkra upp inför vintern genom att äta blåbärskaka med grädde och dricka the med fin vän.
Tror stenhårt på att du är bra för mig,
så tacksam att jag träffat dig,
vilken förmån,
värme i hjärtat en torsdagskväll som denna.
Lunchläsning
Tjuvlyssnat i en affär på Ljusterö;
Äldre man: - Ska vi inte ha en sån här? (pekar på en vara)
Äldre dam: - Du är inte här för att handla, du är här för att betala.
Ord och inga visor där inte,
jag smålog lite sådär så det inte syntes.
En stund senare,
andas en stund och inser att allt handlar om perspektiv.
Nu blir det kaffe och hänga tvätt,
Emma pluggar hemma idag,
i mjukisar,
hoodie,
filt,
soffa och kuddar.
Det är ganska mys.
Sen kommer Sandra och vi ska skriva om moln,
prom med Eve är det tänkt,
och kvällsfika med Helen.
Sen ska jag bara lära mig använda mina kunskaper i kemi och fysik så jag grejar duggan imorgon,
dom är specialister på att twista till frågorna så man inte fattar halv sju.
Det är imorgon det.
Idag är idag :-)
Har tagit tag i m Tjejjouren nu, lite stolt, ska komma igång!
men hur fan...
...ska det här gå till?
Pallar inte mer,
vill inte se,
vill inte höra,
och framförallt vill jag inte lura mig själv eller bli lurad.
Vill fly, och det är nu.
Du har det,
jag har det inte,
lätt matematik,
det orsakar sådan där malande molande ilska och smärta i kroppen så jag bara vill lägga benen på ryggen och springa,
för så här ska man inte känna,
jag har känt det förut och det är fel,
och här står jag med händerna tomma,
jag tror att du är spegelbilden utav mig,
men tittar jag noga så är dina händer fulla,
så fulla att det rinner över till och med,
du kan inte ens hålla i allt du har,
och där står jag naken och blottad,
fan,
När hände det här?
Och hur kan jag ens tro att jag kommit ens en liten bit,
ja inte ens en millimeter?
Hatar att allt är beroende på,
och beroende av.
eftermiddagstanke:
Du är jämt så positiv,
som ett leende med kniv.
- Bo kaspers orkester
Tidig kväll...
Godnatt min älskade skatt!
...så skönt, sova ikapp, mmmm mys :D
A flame that burns so bright,
not only throu the night,
but constantly.
En jättefin...
...dag ute i skogarna kring Norrköping.
Till min stora glädje stod "Johan Rheborg look a liken" brevid Martin idag,
jag studsade av glädje,
han gör mig så glad,
han har fipplat omkring med sina filmgrejer och bara varit mysfarbror.
Inte helt fel lunchutsikt,
kan inte klaga någonstans,
varför sitter vi inne?
Älskar verkligen min utbildning,
kanske ska bli fjällguide,
eller personlig tränare...
Vi har sjungit också,
du vet den här;
- Jag leker träd, jag leker träd, jag leker ihåligt träd, det bor en uggla i mig!
Sett Martin lekt hackspett med toppluva.
Vi har skrattat,
massor och gott. 
Vi leker rätt mycket,
men idag när Martin började käka myror,
ja då började till och med jag tvivla,
sen när Lasse också stoppade i sig några ja då var det bara att garva.
Det är en slut Emma som ska ha hemmakväll i kväll.
Nu är det bad som gäller,
och så lite plugg,
och en kväll i soffan!
Du förstår väl...
En måndag är till ända.
Här sitter jag med tandborsten i munnen på min ryamatta och sammanfattar dagen.
Promenad i skogen på morgonen i ett underbart vackert Linköping, höstklar luft och några små gula löv på marken, rönnbären är sådär jätteröda och tunga klasar lyser upp det gröna. Finns bara ett ord: Vackert!
Åkte till Norpan, klippte och tejpade, lekte vattenmolekyl.
Grupplunchade och åkte hem med Sandra och pluggade efter att ha tömt hennes däck på luft av misstag :-P Ups...! Vi fick en del gjort och sen vankades träning.
Ett fullt skivstångspass klämde in Sandra och Emma och Elin och Lovisa fick promenera. Jag ÄLSKAR skivstångspassen. Lassar på vikt och kör till det inte går längre. Ser en stark tjej i spegeln och kommer på mig själv att det är jag, och då ler jag och tänker - Jag är värd det här!
Spenderade tid med mina två hjärtan. Skönt och värdefullt, mat, prat och lite tv. Framförallt en förhoppning om den här hösten, att den ska få bli lika spännande som den förra. Ser att det ligger framför, ser att jag står i det. Vill fånga men det är lite som att pilla bort skorpan från ett sår, man kan absolut inte låta bli men man vet att det kommer svida. Men jag VILL VILL VILL!
Jag är rastlös och vill ut,
från mina begränsningar och murar som jag bygger,
där du står som en vakt,
och jag tänker gå förbi dig,
dig som jag har skapat.
Måste få frisk luft,
kväver mig själv,
för det finns ingenting där,
oavsett vad som sägs.
Én rastlös själ,
påkallar uppmärksamhet,
ett sviket hjärta tar ut sin rätt,
en kropp och en individ vill bli mätt.
Går en annan väg nu.
...att du säger allt med hög och tydlig röst och ärligt talat så jag vill inte lyssna till din tystnad.
Nu och då,
alltid,
vi.
En finhelg...
...blev det, javisst!
Malin anlände och och vi åt lunch på uteserveringen vid stora torget, pratade och uppdaterade, drack kaffe och åt kaka. Helt lovely!
Vi fortsatte hem till soffan med filtar, te, mackor och ännu mer prat.
Rydsskogen fick assistera för att vi ens skulle få ner nån middag och vi knatade tvåan i skymningen.
Väl hemma blev det fördrink och nötter på balkongen
Matlagning och Afrikavinet skulle provas, dock fanns ingen korkskruv så grannen fick assistera. Vi övervägde länge att råka gå ner till snyggrannen under som vi upptäckt tidigare på kvällen, men tjejen brevid fick assistera så länge tills vi samlat mer mod ;-)
När vi väl hade en korkskruv så var flaska hiskelit svår att få upp, Snyggrannen övervägdes igen :-P Vi lyckades dock själva självständiga som vi är :D
Vi kockar höstgryta!
Matdags med afrikabildvisning!
Påväg ut efter glass,kaffe och lite öl!
Emma länsar spargrisen med sax för utgång, inga kontanter här inte, vi mötte upp Andreas vid Flamman men åkte ner till NH och den långa kön och sen tillbaka till Flamman. Mycket cykling blev det :-)
Söndagen bestod av grötfrukost, gudstjänst, lunch i Sala, höstmarknad i Gamla Linköping och glass på Ragnar Dahlbergs Café brevid ägaren själv och landshövdingen i egen hög person, dock iklädd träningsoverall och hund :-P
Fin fin helg som avslutades med träning, film och ett schysst kökssnack med tända ljus.
En ny vecka ligger framför.
Godnatt!
Lite mer på gång nu
förfestat lite själv nu....haha första gången det har hänt, nu drar vi vidare till Andreas och Sandra :D
The drifters och Emma har laddat,
det vankas 50-60-talsfest i lägenheten,
jag känner det i stortån ;-)
Nu är det partaj,
Äntligen,
och helvete vad jag saknar dig,
kom och skaka rumpa med mig,
ta i mig,
se mig,
det rusar. 
Lite senare
Nu har jag gjort vulkaner,
eldat sedlar,
druckit finlatte,
spinnat med denne angenäma herre i sikte,
ätit blodpudding, morötter,vitkål,
och druckit rödvin,
och hittat två soffor till mig och Elin.
Dusch och kravall, javisst!
Jag börjar bli trött men en kaffe och efterrätt så ska det här väl ordna sig! 
Mjaaauuuwww ;-)
Efter sovmorgon...
...kaffe och frukost på balkongen i solen,
en tur ner till stan med Elin,
har jag ätit lunch och ska ge mig av till Norpan för labbsemenarium,
sen väntar spinning med Sandra,
ett glas vin,
middag,
soffan,
förfest,
och kravall!
Ovven åker på ikväll och vi ska skaka rumpa! JA!!!
Tankar idag,
kanske ett mål,
kanske inte,
men en tanke:
Våga vara mer sann mot mig själv och andra.
Det är dags nu...
...viljan växer,
en vilja att bryta upp,
min vilja,
från det som fyllt mig så länge,
kanske nästintill kontrollerat mig.
Utmaningarna ligger framför,
det är dags att sträcka ut handen,
och låta dig leda,
släppa det krampaktiga taget som jag håller kring det som var.
Varför förälskar jag mig alltid i det förflutna,
när det är utmaningarna och framåtrörelsen som ger livsglädje?
Varför vill jag stanna i det som varit när verkligheten är en annan?
Och allt synes så klart ikväll,
ja när du lämnade mig,
för det gjorde du,
det kunde du inte dölja.
Som jag har väntat på att det skulle ske,
och visst känns det,
det svider till när du söker det i hennes ögon,
men just den smärtan förtjänar jag till viss del,
för jag har tagit av det som inte var mitt,
nu får jag backa och jag behöver min distans,
jag klarar mig.
Men det var lite som den sista tråden som faktiskt brast,
och den orsakade inte panik,
utan bara känslan av att det är dags nu...
...ta steget ut och börja igen.
Vad vill jag?
För visst har vi en uppgift även om den är liten,
och nog känns det som att du var med och styrde igår,
du leder,
men jag behöver ett längre perspektiv för att se,
tills dess får jag vila i din famn,
men jag tror du har en mening.
Men jag är så innerligt trött på ensamheten som urholkar,
som skapar ett tomrum,
och det är så svårt att fylla.
Kan aldrig fly för det är jag,
allt jag har,
jag.
~
På lördag kommer Malin med en flaska rött från Sydafrika och jag ser verkligen fram emot det, jättemassormycket!
Ett steg i rätt riktning,
en rörelse,
en känsla,
en vilja,
min vilja!
Blir varm i hjärtat!
Vi har diskuterat...
..barnnamn.
Om jag någongång skulle få en dotter så ligger Vilhelmina bra till.
Dagens favoritnamn är ändå Truls som Oscars son heter.
Haha Truls, så jäkla sött!
Jag pluggar,
det märks väl,
Emma pluggar - Emma bloggar - Emma flyr ;-)
Jag är hos dig igen,
för jag ser dig,
och jag hör dig,
det är oundvikligt,
du är mig så nära,
men samtidigt så långt borta,
som alltid,
distans är ditt förnamn,
för du är aldrig nära,
på riktigt,
alltid påväg,
konstant rörelse,
du hittar inte din hamn.
Och du kommer gå ifrån mig också,
i ditt sökande,
insikten gör ont,
vissheten gör mig stark,
för du vandrar den rastlöses väg.
Ber dig stanna,
låt allt falla min vackra,
är så innerligt trött på din fasad.
I min tystnad,
avgör jag om kraften finns,
om viljan räcker,
är så farligt nära att bränna mig,
men jag har lärt mig,
jag är ingen,
ingen som du kan spela ditt spel med,
jag spelar inte efter reglerna och det vet du.
Snart få även mina lungor luft,
hög höstklar frisk luft,
kantad av röda och gula löv,
daggvått gräs och soldränkt dimma.
Och då går jag,
med stadiga steg,
lämnar jag det som du inte stänger dörren till,
och reser,
så långt bort.
Men doften försvinner aldrig.
Norpan i bilder
Tror vi alla börjar känna oss som ett med labbrockarna,
börjar få lite rutin på att skriva labbrapporter,
åka buss,
sova utan att attackera den som sitter brevid eller dregla. 
Delar av grupp C labbar, eldar sedlar med t-röd på, javisst!
Och när vi inte labbar sjunger vi på föreläsningarna, kanon i "fyra hörn anda" om vattnets kretslopp, javisst!
Och om vi inte sjunger så bygger vi båtar, segelbåtar, ubåtar och hangarfartyg, javisst!
I frigolit, Emma och Sandra gick lösa och skenade med sågar och limpistoler, javisst! 
Pyssel! 
Vår eminenta segelbåt, Kroatienseglingen satt bra i ryggmärgen och Erikas tröstande ord om att båten inte KAN välta tack vare kölen på båten, nu gjorde vi en jätteköl! Javisst!
Det är inte mycket att klaga på,
kanske de två timmarnas pendling,
kanske.
- hellre havregrynsgröt i Linkan än oxfilé i Norpan ;-)
Men idag när vi letade experiment till onsdagens lektion och hittade en hel bok om Mamuttar ja då är det värt det,
mamuttar med flygglasögon,
mamuttar med dykardräkt,
Harregud vad vi skrattade,
:D
...
...Men döda mig långsamt då....!
Livet i sin storhet, i sin glädje och i sin kamp.
Jag börjar släppa,
vi river våra murar.
Det är så skönt.
När minsta...
..lilla rörelse är ett mirakel,
när varje leende som letar sig fram är en vinst,
ja då är livet nära,
få höra dina ord om din tro,
TROTS sjukdom och kamp,
i en andakt med psalmsång, tända ljus och värme på arbetstid,
ja då är livet ganska bra.
Och när vi sjunger den här sången tillsamman medans vi styr med alla nattrutiner och jag böjer mig ner och sjunger nära ditt öra, låter orden få tränga djupt in i dott inre.
För när Gud sade ordet som skapade dig.
tror jag han tänkte såhär,
du är någonting,
du kan någonting,
jag älskar dig just som du är.
Ett snett leende letar sig fram och jag böjer mig ner och kysser dig ömt på pannan där du ligger på skötbordet,
Du ger mig så mycket,
så mycket kärlek!
Tack!
Ibland är gamla ord bäst,
Försöker av allt jag har,
försöker vila i min väntan,
vila i all min stora längtan,
för du hör och du ser.
Du viskade så ömt i mitt öra:
- Våga, Emma!
- Våga vänta,
vänta tryggt,
för snart gryr dagen,
och den ljumna våren visar vägen,
det kommer nytt,
för allt återföds.
- Och jag hör varje skrik, jag ser varje tår och jag känner all din smärta.
Vila i din väntan, Emma.
Stilla ska mötet ske,
för livet skiftar så fort,
så fort att det nästintill kvävs.
Men jag skingrar din rädsla,
och sår hopp,
hopp för framtiden,
den som väntar.
Så min älskade,
vila i din väntan,
ja vila i din tro.
För det gror,
det som nu slumrar,
det gror.
Kan vara...
Whos gonna
walk you home, tonight
Whos gonna stand by your porch,
stay til the lights go on
tonight
its driving me crazy
...höstens finaste och sorgligaste låt.
Nu är det regnkläder, mysbyxor och Nisan som väntar!
Helg
åker från Linköping med Norah Jones i öronen,
prommade,
sov,
läste och bestämde mig.
Jag ska göra en Nisan :-)
Inget zoo, inget hotel i helgen bara en sjuk flicka,
hopaps på att slippa sjukhus iallafall.
Kan bli en väldigt seg helg,
men jag kanske behöver det också.
Jobba är faktiskt som balsam för själen sometimes.
Få pyssla om och bara låta tankarna gå förbi.
Ska påbörja mitt bussmarathon nu.
Trevlig helg :D
Konflikt...
kan inte bestämma mig för om jag är ledsen eller förbannad eller rentav bara uppgiven eller en jävla blandning.
Är arg,
jag vet det,
skitförbannad,
men vill liksom förtränga det,
för jag vill inte,
för det går inte.
Så jag stoppar in det så långt in det bara går,
du vet så där jättelångt in,
och ett tag har det arga trivts där inne,
men nu kryper det ut och sipprar fram,
det vägrar ligga kvar,
det är liksom emot naturlagarna.
Och allt kommer över mig,
helt oprovocerat och gör så att tårarna tränger fram.
Och det enda jag kan få fram är fa-an.
Det var inte värt det,
fan heller.
Så små saker får det att brista,
Sofia Karlssons röst,
ett ord,
orsakade jordbävning,
idag,
det bubblar och bara väller över.
Vill bara lägga mig ner och skrika och slå och vråla ut att jag vill ha mitt liv tillbaka.
-
Och när jag är normal och inte är knäpp så är jag i Norrköping,
idag har jag labbat hela dagen igen :-)
Förenat zink och jod,
det pös och rök.
Åkte hem,
läste,
fixade,
fick överhettad hjärna så jag gick ut och gick i full regnutstyrsel, det regnar massor jämt här.
Tvättade,
hittade torkrummet, det var ju en seger, javisst!
Nu kan även Emma få torr tvätt, grattis!
Hade cellgrupp och planerade taktil kupp till nästa torsdag ;-)
Det var mys, tända ljus, hembakat bröd och kakor, kaffe och fina människor.
Slutade med att Emma låg i Andreas knä, blev ett med ryamattan och fick massage, bra avslut på kvällen!
Och nu borde jag sova,
ska till skolan imorn på Vuffe-info, sen blir det Stockholm för en jobbhelg.
Lite hotelvistelse och lite zoo och lite bad.
Överlag mår jag bra om bara mitt knä skulle vilja sluta göra ont så jag kan träna, ja då, då, då, då skulle allt va bra :-P
Fy vad jag är bitter,
och när jag skulle be om din hjälp,
ja då fanns jag inte.
Mmm så kan det gå.
Förbaskad fluga här inne som snart ska döööö!
Emma behöver sova, NU, det är akut!
vill slåss eller nåt,
överjävligt hårt vill jag slåss!
Ledig eftermiddag
Kenwood, Elin och Emma gjorde ett toppenjobb!
Efter en förmiddag i labbrock igen, skapandes moln i PET-flaskor, vulkaner och annat skojsigt,
(ja även om andra gruppen fick alla coola experiment)
hade jag och Elin labb här hemma.
Jag bakade havrekakor och Emma B.s goda bröd i min egen russintappning.
Sen kom Elin och bakade grahamsbullar med mig.
Att jag brände ena plåten och att havrekakorna flöt ut som värsta koblafforna, ja det struntar vi i.
Vi bakade ju iallafall! 
Vi har bakat bröd (Ja det är ett bröd vi håller i :-P)
Elin i 50-talsförkläde och Kenwood på diskbänken!
Efter bakningen blev det plugg på balkongen med te och kakor, fint!
Jag susade iväg till träningen och ramlade in hos Sala för kvällsfika, trevligt det med.
Så går en dag och kommer aldrig mer...!
~
Fick verkligen inget sagt idag,
jag hade tre saker på mitt hjärta,
inget lät jag komma ut,
det ligger fortfarande kvar där och väntar.
Så enkelt men så svårt,
vill så gärna kunna jag också,
men det är en kamp.
För jag vet att jag är värd det,
jag ger och jag borde få,
men jag kan inte,
bara öppna och säga som det är,
jag är beroende,
jag behöver,
jag skulle vilja,
men då är det jag, jag, jag och allt försvinner.
Det är inte så viktigt,
faktiskt,
men samtidigt kan det vara avgörande,
fast bara för mig,
bara för mig.
~
Vill bli fri,
enda tanken just nu,
men vad är frihet?
En tanke växer,
är det dags att åka nu?
Dags att dra,
fortsätta,
på min väg.
Vilken härlig dag
om Emma hade svårt att sova inatt, det kan jag skriva under på...
kaffet rusade i hennes inre.
Men jag har överlevt dagen ändå.
Ganska schysst dag i Norpan,
speciellt en fin lunch i solen på trappan,
helt okej gruppmöte.
Det kommer bli ett intressant grupparbete,
jag kommer få stå upp,
kommer få vittna och prata om dig,
få förklara,
och du kommer lyssna,
jag vet.
Sov gott på bussen hem och mötte sen upp min personliga bokhandel i stan,
ett sommarvackert linköping,
som bjöd på glass från Bosses och skön prat med Anna på gräsmattan jämte domkyrkan.
Avslutade dagen med en Elin och Emma promenad runt Rydsfemman i en ljummen sensommarkväll,
skratt, prat och samförstånd.
Nu sitter jag med tandborsten i munnen och ska sova,
ja det ska jag.
Sova med ett stort hjärta,
ett trött hjärta,
ett ömt hjärta,
som längtar,
men som ska bli bättre på att känna.
För idag gav jag upp all förödande vilja och bara levde.
Det räckte för att göra en fin dag!
Natten!
